Månadsarkiv: november 2009

Speak up!

Sveriges just nu bästa travtränare, Åke Svanstedt, är som bekant åtalad för djurplågeri. Åklagarsidan, med tillhörande vittnen, påstår att hästarna har fått elchocker under träningen för att de ska springa fortare av obehaget. Detta ska ha kombinerats med någon slags ljudsignal som hästen börjat koppla ihop med elstöten, och genom att framkalla det ljudet under tävling har Svanstedt fått hästarna att springa fort även på tävlingsbanan. Själv påstår Svanstedt att något sådant inte förekommit på hans gård, men att han tränat ett par hästar på ett annorlunda sätt.

Det här är inte första gången som Åke Svanstedt är indragen i en rättsprocess som har med travhästar att göra. Tidigare på denna kurs diskuterade vi rättsfallet NJA 1983 s. 617, som handlar om en stackars travhäst som dör under en träning. Denna häst kördes av Åke Svanstedt, som då arbetade hos Stig H Johansson. Anledningen till att hästen dog var att den hölls igen så hårt att den fick syrebrist, blev medvetslös och gick omkull. I målet framhölls att det faktiskt inte alls var så ovanligt att hästar störtar under träning och tävling p.g.a. de hålls igen för hårt och HD kom till den slutsatsen att det inte var oaktsamt att hålla in hästen så hårt att den fick syrebrist och dog (se sid. 625 f). (Det kanske ska framhållas att denna tvist inte alls handlade om djurplågeri, utan att Johanssons bolag ville ha betalt för de kostnader som det haft för hästen vilket ägaren inte ville gå med på eftersom han ansåg att bolaget var tvugna att ge honom skadestånd för hästens värde.)

Jag känner inte Åke Svanstedt, och jag har aldrig pratat med honom eller träffat honom, så jag kan inte uttala mig om hur han är som person eller hur han beter sig mot de hästar som han har i träning. Eftersom han lyckats hålla sig kvar i travsporten så länge så måste han ju göra något rätt, men jag tycker att det känns lite olustigt när han säger att han tränat ett par hästar på ett annorlunda sätt. Det kanske inte är samma metod som ledde till att en häst dog på 80-talet (tydligen var ju det en ganska vanlig träningsmetod), men jag tycker ändå att det känns lite skumt och skulle gärna vilja veta vad de metoderna går ut på. Travet börjar redan få dåligt rykte, så det kanske är dags att tränarna börjar berätta vad sjutton de håller på med.


Idioter som pratar om idioter

Ryanairs VD tycker, enligt DN, att Allmänna Reklamationsnämnden är idioter. Han säger inte att han starkt ogillar deras beslut eller att han inte är överens med ARN, utan att ARN är ”idioter som vilseleder resenärerna”. Personligen har jag ingen åsikt i denna fråga eftersom jag inte alls är insatt, men jag tycker att det var ett himla roligt sätt för en VD att formulera sig på. Även om ARN inte alltid är klockren i sin rättstillämpning så är det väl ändå lite starkt att kalla ARN för idioter. Man tycker ju att en VD ska vara lite smidigare i sitt sätt att uttrycka sig på. Fast, VD:n säger ju också att även negativ publicitet är bra publicitet, så för honom spelar det väl ingen roll om han uttrycker sig som en idiot eller inte. Som sagt, it takes one to know one.


C2:an – Hur man jävlas lite med studenterna

Ända från början på juristlinjen får man höra att C2:an är tuff. C2:an är väggen. C2:an är näsintill omöjlig att klara av utan att drabbas av ett nervöst sammanbrott. Eftersom man får höra så mycket om hur hemsk C2:an är så är det lätt att nästan bli lite besviken när kursen väl börjar, i början är kursen verkligen inte så hemsk som alla påstår. Herregud, tänkte jag i början, vad klagade alla på? De första åtta veckorna var varken bättre eller sämre på någon av de andra kurser som jag läst. Vecka nio, tio och elva var lite tuffa, då började jag känna mig lite sliten. Vecka tolv och tretton var inte heller så roliga, men då skymtades ljuset i tunneln. Snart tenta, snart är det slut. Idag är vi inne på vecka fjorton, och det är beckmörkt i tunneln. Inte den minsta lilla ljusglimt syns någonstans, allt är bara svart, svart, svart. Nattsvart.

Det är först nu som vidden av allt vi måste kunna har gått upp för mig. Visst, jag har läst alla böcker två gånger och vet att det är en sjutusans massa sidor som är sprängfyllda med NJA-nummer och principer, men det är ändå först nu som jag har förstått att jag faktiskt måste kunna nästan allt det där utantill. Eftersom vi inte får ta med oss rättsfallen på tentan, utan bara ett sketet litet rättsfallsregister, så måste man verkligen kunna rättsfallen. Ja, det visste jag också från början, men då tänkte jag bara att det löser sig. Men nu tvivlar jag på om det verkligen kommer att göra det.

Hur sjutton har de lärda på Juridicum tänkt då de beslutat att studenterna ska läsa rättsfall och använda dem vid besvarandet av tentafrågor, men samtidigt bestämt att rättsfallen inte ska få följa med på tentan? Istället för att läsa igenom alla rättsfall hyfsat noga måste vi nu lära oss utantill vad vi kan dra för slutsats av minst 80 olika rättsfall (det är bara 80 som finns med i rättsfallsregistret). Räcker det inte med att nästan hela den speciella avtalsrätten inte är lagfäst och att vi måste försöka komma på något system för när vi kan göra analogier eller inte? Nej, tydligen inte. Varför försöka hjälpa studenterna att klara av utbildningen på de nio terminer som den ska ta, när man istället kan göra deras liv till ett living hell i några veckor? Eftersom godkänd tenta på C2:an är förkunskapskrav för att man ska få tenta C4:an (första kursen nästa termin som borde ha tenta runt mitten av mars) så är det dessutom väldigt strategiskt att välja att jävlas med studenterna på C2:an om man inte vill att så många ska klara av juristlinjen på 4,5 år.

Personligen har jag en bit kvar till ett nervöst sammanbrott, men det är ingen garanti för att ett sådant inte kommer att inträffa innan denna kurs är över.


Schema

Dagen som jag bävar inför närmar sig med stormsteg. Tentan är nästa fredag, vilket gör att det är elva dagar kvar att plugga på. Det finns många olika sätt att lägga upp tentaplugget på, säkert lika många som det finns studenter på juristlinjen. Personligen gör jag ett schema som jag (försöker) att hålla mig till. Starting tomorrow innebär det att jag går igenom ett rättsområde i taget. Först ut är allmän avtalsrätt, innan jag går vidare med mellanmansrätt, köprätt, speciella avtalstyper, fordringsrätt, sak- och krediträtt och skadeståndsrätt. Detta har fungerat tidigare, så jag hoppas verkligen att det fungerar den här gången också…


Tentaplugg

Mitt liv är inte så spännande just nu. Anledningen till detta är att jag har börjat tentaplugga och därför är totalt nergrävd i allmän och speciell avtalsrätt, fordringsrätt, sakrätt och skadeståndsrätt. Det är en hel del att hålla reda på, allt som vi har lärt oss sedan sista veckan i augusti kan komma på tentan.

En utav de stora anledningarna till att jag valde att läsa till jurist på Stockholms universitet var att man har flera tentor per termin, vilket gör att det visserligen är fler tentor men mindre som man behöver lära sig till varje tenta. Som tur är så är detta den längsta kursen på utbildningen, så någon tenta som är lika stor som den här kommer jag aldrig behöva skriva igen för att bli jurist. Tack gode gud för det.


Vissa saker fastnar

Den första kursen förra terminen var statsrätt. En seminarieledare som jag hade på statsrätten sa att deras uppgift först och främst var att lära oss den juridiska metoden, eftersom vi ändå skulle glömma över 90 % av det vi har läst under våra nio terminer på juristlinjen.

Den 8:e maj i år, alltså för mer än ett halvår sedan, skrev jag tentan i europarätt. Idag gjorde jag DN:s EU-quiz, som dock inte bara innehöll sådana frågor som vi fick lära oss svaren på under europarätten utan även frågor av mer allmänbildande karaktär. Men eftersom jag fick alla rätt kan jag fortfarande inte ha glömt mer än 90 % av det jag lärde mig under kursen. Det återstår dock att se om jag kommer ihåg lika mycket om lite drygt tre år när jag (förhoppningsvis) får min examen. 


T minus 17 days

Idag är det 17 dagar kvar till tentan. 17 dagar kvar att plugga på, så idag räknas inte. Den här veckan är en väldigt lugn vecka undervisningsmässigt. Jag har två seminarier á tre timmar och inga föreläsningar. Nästa vecka är lika lugn den, ett seminarium på tre timmar och så frågestunden inför tentan som enligt schemat ska vara i två timmar, men frågestunderna brukar sällan ta mer än en timme. På ett sätt är det riktigt skönt att kunna sitta hemma och plugga så mycket (det svinkalla biblioteket ger jag inte så mycket för just nu), men på ett sätt så hade jag heller sett att undervisningen var mera jämt utspridd över hela kursen. Vissa veckor har vi haft tre föreläsningar och fem seminarier, medan vi vissa andra veckor haft två föreläsningar och ett seminarium.

Jag förstår att det blir mindre undervisning såhär i slutet av en kurs, men om schemat hade varit lite jämnare lagt så hade det faktiskt blivit lättare att planera sina studier så att man göra ungefär lika mycket varje vecka. Nu har det gärna blivit lite ”hackigt” istället, vissa veckor har jag hunnit med hur mycket som helst och vissa veckor har jag bara hunnit förbereda mig till seminarierna. Den här veckan hoppas jag dock på att lära mig sjukt mycket, så att jag kanske slipper plugga så mycket de två sista veckorna inför tentan.


%d bloggare gillar detta: