Månadsarkiv: december 2009

Det är dumt att klaga

Jag vet att jag egentligen är en väldigt priviligerad människa. Jag har tak över huvudet, jag äter minst tre gånger om dagen, har rena och hela kläder att klä på mig varje dag och behöver inte frysa. Vidare har jag en underbar familj och helt fantastiska vänner som alltid finns här för mig, även de dagarna när jag har tentaångest eller bara är allmänt trött och less på allting och inte är så särskilt trevlig att ha att göra med. Jag har den stora turen att få studera juridik gratis (även om böckerna inte är särskilt billiga, men det är en helt annan historia), jag har (oftast) väldigt engagerade, kunniga och inspirerande lärare och jag har faktiskt möjligheten att kunna forma min framtid själv.

Jag är mycket väl medveten om allt detta, och eftersom morfar alltid har framhållit att det är dumt att klaga när man har det så bra som jag och många med mig har det så är jag även mycket väl medveten om det. Men jag måste ändå bara få säga att jag är trött. Riktigt trött faktiskt. Inte på livet, inte på plugget, inte på mina vänner, utan fysiskt trött. De energireserver som jag lyckades arbeta upp under sommaren är helt slut nu. C2:an har tagit musten ur mig, och tyvärr så var en helg och en halv måndag inte riktigt tillräckligt för att jag skulle återhämta mig ordentligt från den långa klättringen uppför väggen. Att C3:an satte igång med en riktig rivstart bidrar också lite. Efter en vecka på C3:an med sju timmar föreläsningar, nio timmar seminarium och ungefär fem timmar rättsfallsläsning som förberedelse inför seminarierna är jag helt slut. Jag är helt slut efter 21 timmars juridik utslaget på fem dagar. 21 timmar är egentligen vad jag pluggar på lite dryga tre dagar, inte fem. Men nu går det inte, för jag är helt slut.

Fem dagar in i kursen har jag läst 50 sidor i kurslitteraturen. Det är i vanliga fall vad jag läser och tillgodogör mig på en dag. Som min kära syster brukar säga: det är inte lätt när det är svårt. Och tentan i januari lär ju inte bli lättare av att jag inte orkar läsa.

Men som sagt, det är dumt att klaga och därför tänker jag sluta med det nu och försöka tänka positivt istället. För det första är det fredag, vilket betyder att det finns en chans till sovmorgon imorgon. För det andra ska jag faktiskt göra något som jag tycker är hemskt roligt hela helgen. Och för det tredje innehåller avsnitten om de olika immaterialrätterna i boken ganska många bilder (vilket man verkligen inte är bortskämd med på juristlinjen), så det kanske går ganska fort att läsa den där boken.


Dagens stora problem på Juridicum – vad är tillåtna anteckningar på flikar?

På juristlinjen jobbar vi på som aldrig förr, här är det ingen rast och ingen ro. I måndags eftermiddag körde vi pigga och glada igång med kursen Civilrätt 3, som behandlar immaterialrätt och marknadsrätt. Till skillnad från C2:an är detta en kort kurs, bara fem veckor, och vill allas vår stora förtjusning får man ta med sig all kurslitteratur och rättsfall till tentan. Inte nog med det, man får även anteckna vad som helst i allt material! Tre av fyra kurser förra terminen hade samma tentamensordning, och det är verkligen jätteskönt att kunna ta med sig böckerna till tentan. Inte för att man har så mycket tid att slå upp saker i böckerna, man måste nog plugga precis lika mycket som till de andra kurserna, men det är en extra säkerhet som gör att det känns tryggare på själva tentan. I alla fall jag skriver mycket bättre tentor då, även om jag inte använder böckerna alls.

Ett evigt problem är dock frågan om studenterna får sätta in flikar med text på i lagtext- och rättsfallssamlingen och i kurslitteraturen. Man får nämligen inte infoga lösblad i materialet, och en flik skulle kunna anses vara ett litet lösblad. Denna fråga hade tydligen aldrig kommit upp på kursen i statsrätt förrän då jag läste den förra terminen. Eftersom frågan inte hade kommit upp till diskussion före själva tentamenstillfället så gavs olika instruktioner i de båda tentasalarna, i den ena var det otillåtet att ha flikar med text på som inte refererade till en lags namn eller SFS-nummer, medan det i den andra salen var helt okej att ha det. Detta uppmärksammades dock av den helt fantastiska kursföreståndaren (bättre föreläsare och trevligare människa är jag tveksam om jag någonsin kommer stöta på på Juridicum igen) och problemet löstes i efterhand.

På de andra två kurserna togs frågan upp redan på introduktionsföreläsningarna, och då gavs beskedet att det var helt okej att anteckna vad som helst på flikar och stoppa in dem i böcker. Den här gången kom frågan inte upp på introduktionen, kanske p.g.a. att kurssekreteraren var sjuk och inte kunde närvara då, men idag kom han och presenterade sig för min grupp på vårt första seminarium. Frågan om flikarna ställdes då, och han hade faktiskt ingen aning om i fall det var tillåtet att anteckna vad som helst på flikarna eller inte.

Ursäkta, men hur svårt kan det vara att en gång för alla bestämma hur sjutton vi ska ha det med flikarna? Att man inte får skriva något annat än lagnamn eller SFS-nummer då endast lagbok samt kanske rättsfallssamling utan anteckningar är tillåtet att ta med på tentan är ganska självklart. Varför är det inte lika självklart att man får skriva vad man vill på flikarna när man får anteckna vad som helst i böckerna? Jag förstår inte vad det är som är så svårt att ta ställning till.


Att överleva en mardrömstenta

För ungefär 84 timmar släpptes ungefär 150 jur studs in i den ena utav tentasalarna. Jag var inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara. Hela veckan före tentan, när jag egentligen skulle ha fyllt hela dagarna med bl.a. köprätt, skadeståndsrätt och sakrätt hade jag feber, vilket gjorde att jag inte alls kunde plugga lika mycket som jag hade tänkt mig. In fact pluggade jag inte mycket alls, utan levde på hoppet om att jag kanske skulle komma ihåg allt som jag hade lärt mig alla föregående veckor (om jag nu hade lärt mig något alls).

Själva tentan var fem timmar lång, från kl. 9 till kl. 14. Mitt över lunchen. Folk som känner mig vet att måltider är heliga för mig, får jag inte mat ungefär var tredje timme (helst oftare) går jag under. Jag räknade snabbt ut att om jag åt frukost vid sju skulle jag behöva ha med mig mat till tentan som motsvarade ett mellanmål och en lunch. Plus lite annat gott för att hålla mig på bra humör. Därför hade jag nästan med mig mer mat till tentan än lagtext, vilket vissa verkade tycka var lite komiskt. Hur folk överlever fem timmar på ett äpple, en banan och en Red Bull går över mitt förstånd (själv hade jag bl.a. med mig tre bananer, yoghurt och nötter).

Fem frågor skulle besvaras under dessa fem timmar, vilket betyder att varje fråga fick ta ungefär en timme att svara på. Jag är en ganska slow starter när det gäller att skriva tentor, så den första frågan tar alltid längre tid än vad den får ta. Som tur är brukar jag bli ganska kissnödig på slutet, och eftersom jag inte vill spendera för mycket tid med att springa på toa stup i kvarten så brukar jag skriva ganska fort på slutet. Nöden har ingen lag, som mamma brukar säga. (Och jo, jag gick faktiskt på toa en gång under tentan. Och direkt efter att jag hade lämnat in den.)

Mamma brukar också säga att tiden går fort när man har roligt. Vette sjutton om jag hade särskilt roligt under tentan i fredags, men tiden gick fort i alla fall och vips så var klockan tio i två. Eftersom vi började tio minuter sent var det fortfarande tjugo minuter kvar av skrivtiden, men trött i huvudet som jag var lämnade jag in tentan med en kvart kvar. Stundtals när jag skrev tentan kände jag att jag var riktigt duktig, och jag tror att jag fick till ganska hyfsade svar på alla frågor. Jag borde få ett B i alla fall, och jag har definitivt chans på ett Ba. Dessutom skulle jag ändå inte hinna skriva om något svar på en kvart, så då är det ju ingen idé att läsa igenom tentan mer än en gång.

Väl hemma sen gick jag och la mig på sängen och tittade på tv utan att egentligen förstå vad jag tittade på, det var jag för trött på.

Nu är det bara den långa väntan på tentaresultatet kvar, sen kan jag förhoppningsvis lämna denna kurs bakom mig.


Betyg

Från den första dagen på juristlinjen har jag fått höra att jag måste se till att få bra betyg, annars kommer det inte bli något av mig. Med det menas att om man inte har AB i typ allt så kommer man inte bli anställd på Vinge, Mannheimer Swartling eller Hammarskiöld. Som tur är så har jag inte mitt mål inställt på någon utav de byråerna, faktum är att jag nog hellre jobbar som städare på deras kontor än som jurist där, men det innebär tyvärr inte att jag är helt förskonad från betygshetsen. Nej nej, tiderna när man kunde bli antagen till en forskarutbildning med bara B:n är long gone, nu krävs det bra betyg för att bli doktorand också. Eftersom jag, just nu, tror att jag om lite drygt tre år vill doktorera i folkrätt så gäller det ju att se till att betygen är hyfsade i alla fall. Hittills har jag lyckats väldigt bra med det (inte för att skryta, men jag har faktiskt riktigt bra betyg), och inför varje tenta har jag siktet instället på att få ett bra betyg. Men den här gången har jag faktiskt sänkt ribban lite. Inte för att jag har pluggat mindre än vanligt, utan för att jag känner att bättre än så här blir det inte. Får jag ett B i civilrätt 2 är jag nöjd, får jag ett BA är jag riktigt nöjd. Att nå upp till ett AB känns nästan omöjligt, så om jag får ett BA tänker jag inte klaga på något. Dessutom är huvudsaken att jag blir godkänd så att jag slipper omtentan i januari…


Domedagen: två dagar kvar

Det är ett himla tjat om C2-tentan just nu, men om jag ska vara helt ärlig kretsar hela mitt liv kring tentan just nu. Den är det första jag tänker på när jag stiger upp på morgonen och det sista jag tänker på innan jag går och lägger mig. Säkert 90 % av min vakna tid ägnar jag åt att tänka på olika förmögenhetsrättsliga problem. Faktum är, att när jag i lördags tog en liten paus från allt pluggande för att gå ut tillsammans med en god vän (som läser på samma termin som mig) för att dansa bort tentaångesten, inte kunde låta bli att se eventuella civilrättsliga frågeställningar i det mesta som hände. Som att det inte förelåg något bindande avtal när bartendern gav mig en öl istället för en cider, eftersom jag uttryckligen sa att jag ville ha en cider. Eller att det kunde uppstå skadeståndsanspråk när en person råkade spilla ut sin shot över kortläsaren beroende på om hans handlande kunde anses vara oaktsamt eller inte.

Imorgon är det onsdag, och jag hade egentligen planerat att det skulle vara den sista plugg-dagen för mig. Jag försöker att hålla de sista 24 timmarna innan en tenta juridikfria eftersom jag ändå inte tror att jag lär mig något den sista dagen. Dessutom har jag väldigt svårt att motiviera mig då, eftersom jag gått igenom alla böcker, anteckningar, lagar och gamla tentor minst två, men ofta tre eller fyra, gånger. Dagen innan längtar jag alltid jättemycket till tentan, då vill jag bara få den överstökad.

Den här gången är känslan inte riktigt densamma. Vid den här tidpunkten på en kurs brukar jag känna mig hyfsat klar, nu känner jag bara ångest. Jag har pluggat betydligt mer än vad jag brukar göra, i snitt har jag väl lagt dryga 35 timmar i veckan på att plugga civilrätt (jag brukar nog ligga på runt 25 h/v i andra kurser), men det känns ändå som att jag inte kan någonting. Att jag inte kan någonting stämmer i och för sig inte, på de gamla tentor som jag har gjort har jag alltid legat på dryga 20 poäng av 32, men det känns ändå så. Detta har gjort att jag den här gången har en extrem tentaångest, så här hemskt har det aldrig varit förut. (Jag trodde att jag hade tentaångest inför första tentan, men jämfört med det här så hade jag verkligen inte det.)

Summan av kardemumman är att, trots att jag inte tyckte det i början, C2:an verkligen lever upp till namnet ”Väggen”. Nu är det, som tur är, bara en pyttebit kvar att klättra upp för innan man äntligen kan titta över kanten och få ett liv igen.


%d bloggare gillar detta: