Månadsarkiv: februari 2010

Ledig söndag

Det här är första söndagen på jag vet inte hur länge som jag har varit hemma och bara gjort sådant som jag vill göra. På söndagar brukar jag tyvärr ha ganska mycket plugg som jag inte har orkat i veckorna att ta igen, särskilt vid den här tiden på en kurs när tentapluggsperioden är det enda som är klar. Den här kursen har jag dock varit duktig och hunnit igenom alla böcker två gånger i tid, så idag har jag inte behövt göra något juridikrelaterat alls (förutom att jag läste DN:s nya artikelserie om vardagsjuridik imorse när jag åt frukost, men jag tycker inte riktigt att det räknas). Istället har jag kunnat baka muffins, titta på Gilmore Girls och kika på en massa fina kläder som jag skulle vilja köpa till våren (om den nu kommer någon gång…).

Även om jag älskar att ha många bollar i luften och mycket på gång så har det faktiskt varit riktigt, riktigt skönt att ha en ledig söndag för en gångs skull. Och självklart passade jag på att njuta extra mycket eftersom jag inte tror att det kommer att bli någon mer ledig dag förrän efter tentan den 12 mars. Nu går vi nämligen in i den sista fjärdedelen av kursen, och det är dags att dra igång med tentaplugget.

Annonser

Att märka ord

På vårterminen när jag gick andra året på gymnasiet läste jag allmän rättslära. Det var ett väldigt flummigt ämne tyckte jag (och alla 27 andra i min klass), särskilt den delen som handlade om lagtolkning. Herregud, det var ju bara att läsa lagarna och se vad som stod där! Tolkning, vad ska vi med det till?

En av uppgifterna vi fick gick ut på att tolka Regeringsformen 1 och 2 kap. och skriva vår egen version av kapitlena. Nu var det i och för sig inte alla som gjorde den uppgiften, men vi som gjorde den kom fram till väldigt olika resultat. Tydligen hade vi läst och uppfattat RF på helt olika sätt, fastän vi tyckte att det bara var att läsa lagen för att komma fram till vad som gäller.

En av de saker som jag har märkt är hur ordfixerad jag har blivit under tre och en halv termin på juristlinjen. Ofta är det inte så stor skillnad mellan två valda ord, men nyansskillnaden kan betyda få ganska stor betydelse. I mycket, mycket större utsträckning än tidigare har jag börjat ifrågasätta användningen av vissa ord och vad de egentligen betyder i det aktuella sammanhanget. Som i hyres-boken, som jag har spenderat några timmar med idag, använder författarna ”väsentligt” och ”icke ringa betydelse” synonymt. Det är inte jag helt säker på att jag skulle göra, eftersom jag inte tycker att det är samma sak. För mig finns det något mellan ringa betydelse och väsentligt, något slags ”normalläge”. Jag gör säkert en höna av en fjäder här, men sånthär gör mig ganska osäker. Men jag får väl helt enkelt lita på att Bengtsson, Hager och Victorin vet vad de skriver, för om man inte kan lita på att författarna till läroböckerna använder rätt ord, vem ska man då kunna lita på? Dessutom borde väl de veta bättre än vad jag gör?


Omotiverad

Imorgon är det 14 dagar kvar till tenta i Civilrätt 4. Just nu har jag 142 sidor kvar i ”Hyra oich annan nyttjanderätt till fast egendom”, ett PM-seminarium och allt tentaplugg kvar. Även om jag tidigare har tyckt att jag har legat i fas så börjar jag känna mig lite stressad nu, men förhoppningsvis är det inget som en ordentlig pluggdag imorgon kan råda bot på.

Nästan hela den här kursen har jag känt mig grymt omotiverad att sätta mig in i fastighetsrätten, med undantag för de problem som är förknippade med fastighetsköp och felbedömningen (och jag som efter C2:an sa att jag aldrig skulle hålla på med köprätt…). Det är inget som har förändrats såhär dagarna innan det är dags att börja tentaplugga (att det är OS på TV nästan dygnet runt hjälper ju inte heller så mycket när jag ska försöka hitta studiemotivationen) så de närmaste två veckorna kommer nog att vara ganska jobbiga för mig. Men, det är inget som jag inte har klarat av förut och jag ska banne mig klara det den här gången igen. Fast en sak är säker, roligt kommer det nog inte att bli.

När livet känns såhär tråkigt gäller det att ta tillvara på alla ljusglimtar som finns. Som det fina vädret idag, som inspirerade mig till en spontanresa ut till stallet och en härlig ridtur med en vän. Som jag har sagt förut, ibland måste man göra något annat. Och att det faktiskt kom ett tåg igår när jag skulle till universitetet som bara var sex minuter sent från början (dock nästan en halvtimma sent när vi var framme, men man kan ju inte få allt här i världen). Att behöva åka hemifrån kvart över sex för att hinna till ett seminarium som börjar kl. 9 är dock inget som jag vill göra fler gånger än nödvändigt (även om läraren var imponerad över hur gärna jag ville vara med på det sista seminariet).

Nu ska jag njuta av de sista dagarna innan jag drar igång på riktigt med tentaplugget, och efter det finns det ju faktiskt en chans att resten av vårterminen kan bli ganska trevlig. Straffrätt kan väl ändå inte vara lika tråkigt som fastighetsrätt?


Energitjuvar

Just nu känns det som om all energi går åt till att försöka ta sig till och från universitetet. Jag vet att situationen inte kommer att förändras genom att man klagar, och att SL och Banverket säkerligen gör allt som står i deras makt för att lösa problemen. Men när tågen som just nu endast går en gång i halvtimman istället för en gång i kvarten är mellan tio och trettio minuter sena och det råder allmänt kaos när folk försöker tränga sig på tågen så är det ganska svårt att tänka positivt.

Själv hoppas jag att min rygg kommer att återfå sin normala form efter att bokstavligen varit inklämd i en halvtimma mellan två stora män och en ledstång på ett sådant sätt att jag vissa gånger hade svårt att andas. Och så hoppas jag innerligen att de under natten hinner få bort så mycket snö och is att tågen inte blir alldeles för sena när jag måste ge mig ut i rusningstrafiken imorgon för att gå på kursens sista seminarie. Tentan närmar sig, och det skulle vara skönt att kunna börja plugga ordentligt till den istället för att tillbringa fyra timmar om dagen tillsammans med SL.


Katastrof

Ja, vad ska man säga? När man inte kommer att hinna i tid fastän man åker en och en halv timma tidigare (= sex tåg tidigare än i vanliga fall) så är katastrof det ord som känns närmast till hand. Och med min vanliga otur så var den dag då SL uppmanar folk att stanna hemma än en gång den dagen då jag verkligen var tvungen att vara på universitetet. 9.30 var nämligen deadline för att lämna in PM om man vill ha några poäng för dem (vilket jag väldigt, väldigt gärna vill) och det är ju lite svårt att lämna in en PM om man inte är där.

Förhoppningsvis är kursföreståndaren lite snäll och låter även de som kom för sent idag p.g.a. väderkaoset få tillgodoräkna sig sina poäng.


Ångest är en jur studs starkaste drivkraft

Det där om att ångest är juristens starkaste drivkraft kanske stämmer. I alla fall kan det vara så att det är en jur studs starkaste drivkraft. När klockan var tre igår hade jag fortfarande inte skrivit mer än 2,5 sidor på en PM som skulle vara 3-5 sidor. Jag visste fortfarande inte vad svaret på uppgiften skulle bli, fastän jag hade läst igenom allt material flera gånger. Min lärare gav oss rådet på sista seminariet före vi fick våra uppgifter att överväga hur mycket tid vi la på våra PM eftersom varje timme som man lägger på sin PM innebär att man inte kan plugga till tentan istället. Skillnaden mellan att få tre eller fyra poäng på PM-uppgiften kan ligga i många timmars merjobb, timmar som skulle kunna ge mer än ett poäng på en tenta.

Med detta i bakhuvudet och en stark ångestkänsla för att jag är dum i huvudet och inte klarar av att skriva en kort PM på mindre än tre dagar så lyckades jag faktiskt skriva ihop två sidor till på bara några timmar (vilket kan verka som en hel evighet, men faktum är att jag hade snurrat in mig ordentligt i mina egna tankar och varken visste ut eller in). Efter att ha läst igenom det en gång idag så är jag fortfarande nöjd med vad jag har åstadkommit, jag kan lämna in det och känna att jag faktiskt har gjort mitt bästa. Som det såg ut och kändes igår trodde jag att jag skulle behöva sitta med min PM några timmar idag också, men nu kan jag lägga några timmar på panträtten istället och komma i fas igen. Även om det fortfarande är plugg så tycker jag att det ska bli rätt skönt att läsa panträtt istället för att försöka komma på något vettigt att skriva om uppsägning av ett lokalhyresavtal.


Skrivkramp

Jag förstår inte vad mitt problem är. Efter att ha läst, antecknat och läst igen är jag helt på det klara med vad som gäller vid uppsägning av lokalhyresavtal (som min PM handlar om). Jag vet dessutom vad som gäller för nyttjanderätter vid överlåtelse av fastigheter och jag kan flera olika modeller för tolkning av avtal som det kan vara intressant att dra paralleller till i detta fall. Men jag kan för allt i världen inte få ner det i skrift.

Skriva är något som jag alltid har varit duktig på. Jag har alltid haft ett fint flyt i mitt skrivande. Skrivkramp är inte något som jag har drabbats av särskilt många gånger, i alla fall inte före jag började på juristlinjen. Jag vet inte varför, men så fort det är dags att börja skriva PM så har jag väldiga problem med att skriva. Rättsfallskoncentrat är inga problem, sådana hinner jag knappt börja skriva innan de är färdiga, men att skriva PM är skitsvårt på ren svenska. Jag vet ju precis vad jag ska skriva (även om jag inte riktigt har kommit fram till någon bra slutsats än, men det ställningstagandet brukar alltid lösa sig på vägen), men jag kan bara inte få det ur mig.

Undrar om detta är någon konstig slags prestationsångest? Jag kanske borde uppsöka någon slags mental coach för att bli kvitt detta.


%d bloggare gillar detta: