Månadsarkiv: mars 2010

Det är över nu – på riktigt

Nu kan jag äntligen säga att civilrätten är slut! Tentaresultaten från C4:an kom idag, och med det resultatet kan jag säga att jag skrivit min sista tenta i en civilrättskurs.

Som vanligt hade jag världens puls när jag knappade mig in på internet i mobilen och kollade resultatet (nej, jag kunde faktiskt inte vänta 20 minuter tills jag kom hem), och som vanligt gick världens glädjerus genom min kropp när jag såg mitt betyg. AB, med marginal, och då tyckte jag att jag tentapluggade ganska dåligt den här gången. Det var nästan så att jag gav ifrån mig ett litet glädjetjut på pendeln, men jag lyckades kväva det. Personen som satt mittemot mig måste dock ha undrat vad jag satt och flinade åt resten av vägen…

Dagen när man får veta att man fått AB på en tenta måste vara den näst bästa dagen, bara dagen-efter-tentan slår detta.

Annonser

Man skämtar inte om tentor!

Min seminarielärare är en väldigt lättsam och rolig person. Skämten flyger åt både höger och vänster, mungiporna pekar ständigt uppåt och det är väldigt högt i tak. Idag var han på synnerligen gått humör och de flesta av oss satt väl och småfnissade mest hela tiden. Stämningen i rummet var verkligen på topp, men den sjönkt snabbt efter ett skämt om tentan. Förra terminen skrev min lärare tentan, men den här terminen är det någon annan som gör det. Vem som skriver tentan är oftast inte något som vi får veta om i förväg, så när han upplyste oss om detta sa han, ironiskt och med skratt i ögonen, att vi valt helt fel grupp. Det skulle han inte ha sagt, för att skämta om tentor är inte tillåtet.

Även om jur studs i allmänhet är glada och trevliga människor som tycker att det är roligt att skratta så finns det ett ämne som man verkligen inte får skämta om. Detta ämne är så klart tentorna. Man skämtar helt enkelt inte om tentor. Tentor är, som ni säkert vet, mycket allvarliga tillställningar och om det är någon gång som man ska vara allvarlig så är det när ordet tenta kommer på tal. Så är det bara. Med tanke på lärarens min och att han snabbt konstaterade att tentaskämtet inte riktigt gick hem så lär han nog inte göra om det. Gott så.


Ladda batterierna

Idag har min mobil klagat på låg batterinivå hela dagen. Redan igår var batteriet nästan slut, så innan jag gick och la mig igår kväll satte jag i laddaren. Det jag inte tänkte på var att jag hade dragit ur laddaren ur vägguttaget och att man kanske måste sätta i kontakten för att man ska få någon elektricitet. När jag vaknade imorse var det alltså ännu mindre batteri kvar. Ibland är man ju smart.

Även min batterinivå har varit låg idag. En vecka med väldigt dålig sömn, och framförallt en helg med alldeles för lite av den varan (självförvållat dock), tog ut sin rätt idag. Dagens föreläsning var ingen höjdare (vad är det med domare och domar egentligen?) och jag gjorde något så ovanligt som att gå i pausen. Jag går aldrig i pausen annars. Jag får så dåligt samvete när jag gör det, det är ju ett indirekt sätt att säga ”du suger” till föreläsaren (särskilt när föreläsaren, som idag, ser när man fullt påklädd går ut ur föreläsningssalen), och det klarar jag inte av. Men, idag gjorde jag som sagt ett undantag.

Så, nu ska jag se till att mobilen blir laddad och fixa lite kaffe så att jag orkar ta mig igenom den här kvällen. Tänk vad skönt det skulle vara om man kunde ladda sig själv på samma sätt som man laddar en mobil, då skulle livet vara lite lättare att leva.


Partyparty

Vanligtvis uppfattas väl jurister som ganska gråa och tråkiga typer som inte drar på munnen i onödan. Även om varken jag eller mina kära studiekamrater är färdiga jurister ännu så hoppas jag verkligen att den bilden aldrig kommer att stämma in på oss, för det skulle i så fall betyda att något hemskt har hänt. Så roligt som vi hade i fredags tänker jag nämligen ha i resten av mitt liv (även om det innebär att det knappt går att göra något vettigt dagen efter för att man antingen har sovit bort hela dagen eller lider av sömnbrist för att man inte sovit mer än i några timmar). Tyvärr måste man dock komma tillbaka till verkligheten någon gång, så nu kanske det är dags att ta itu med det plugg som jag missade i torsdags när jag ägnade alldeles för lång tid åt att måla naglarna.

(Visst, jag kan väl erkänna att några tråkiga juristskämt drogs som kanske inte gick hem hos resten av sällskapet, men det är bara petitesser. Och ja, efter mycket om och men fick jag plats med allting i väskan, fast det gick knappt att stänga den, och behövde alltså inte gå på seminarium i full party-outfit.)


Dagens problem

En av de stora nackdelarna med att plugga juridik är att kurslitteraturen mestadels består av väldigt tjocka böcker. Förutom att de är tunga så tar de mycket plats. Väldigt mycket plats. Det är inte alltid så bra.

Mitt största problem idag är att jag kanske inte kommer få plats med allt i väskan som jag behöver ha med mig imorgon. Imorgon ska nämligen en av mina tjejkompisar firas med pompa och ståt eftersom hon fyller år på lördag. När man fyller jämt, som hon gör, duger det inte med att bara gå ut, utan då ska det göras ordentligt. Middag, bowling och sen utgång. Tyvärr gör detta att jag inte kommer att hinna hem mellan seminariet och det stora firandet, så jag får bära med mig allting som jag behöver till universitetet, göra en mellanlandning på jobbet och sen åka hem till hennes pojkvän och förhoppningsvis ha lite längre tid än fem minuter på mig att göra mig i ordning.

Så, förutom att jag behöver ha med mig kurslitteraturen (då har jag redan rationaliserat bort lagboken, den får en ledig dag imorgon) så ska även smink, plattång, kläder, skor och lite annat smått och gott få plats. Vi får väl se hur det här går, kanske slutar det med att jag åker färdigfixad till universitetet med gott om plats i väskan.


Dagens funderare 2

Justitieministern har tydligen tagit tillbaka uttalandet om att brev ska skickas hem till misstänka sexköpare. Ett mycket bra beslut tycker jag, eftersom vi faktiskt måste göra en åtskillnad mellan misstänka och skyldiga, och enligt min mening ska staten inte lägga sig i vad ens familj får veta ifall man har brottsmisstankar riktade mot sig. Det måste vara upp till varje familj att få bestämma själva, i alla fall så länge som man bara är misstänkt för ett brott.

Det som gör mig lite fundersam är dock att det tog så lång tid för Ask att komma till insikt och ta tillbaka uttalandet. Varför gjorde hon inte det redan i fredags, eller i alla fall i måndags? Gör hon det för att hon har blivit övertalad, eller för att hon verkligen tycker att man inte ska skicka hem färgade kuvert till misstänkta? Och att hon försökte rättfärdiga det med att hon är den enda som tänker på tjejerna (hallå, vart tog killarna vägen?) som utsätts för detta förstår jag inte heller, eftersom jag inte tror (notera: tror, inte vet) att alla som köper sex är män (eller kvinnor för den delen, det är väl inte bara män som gör sig skyldiga till sexköp) med familj och skulle avstå från att köpa sex om deras omgivning fick reda på det. Jag tror helt enkelt inte att alla sexköpare stämmer är män med familj, utan att det finns många olika sorters sexköpare som inte reagerar på ett ”skamstraff” (det är ju inget straff i straffrättslig mening) på samma sätt.

Nåväl, det var i alla fall bra att Ask gjorde en pudel, även om det var lite sent. (Bara som en sista liten parentes, är inte uttrycket ”göra en pudel” ett ganska roligt uttryck?)


Dagens funderare

Vad är bäst: att göra fel av rätt skäl, eller göra rätt av fel skäl? Sådana filosofiska frågor kan man få filosofera över under en föreläsning i straffrättsliga ansvarsfrihetsgrunder.


%d bloggare gillar detta: