Månadsarkiv: april 2010

Våga vägra Uppsala

Idag är det troligtvis ganska livat i Uppsala. Inte nog med att alla Uppsalastudenter är där, nej, studenter från hela landet åker dit för att fira valborg. Många utav mina vänner ska åka (och är väl säkerligen redan där), men själv styr jag kosan söderut istället. Folk säger att det är en upplevelse att fira valborg i Uppsala som man måste uppleva åtminstone en gång i sitt liv, men jag tror att jag väntar med det till nästa år i så fall.

Annonser

Wanted: Längre dagar!

Jag har ett litet problem. Jag är lite för ambitiös för mitt eget bästa och en aning tidsoptimistik (men inte i den bemärkelsen att jag alltd kommer för sent, jag är alltid i tid). Det finns så mycket som jag skulle vilja hinna med, och helst ska allt ske samtidigt. Just nu försöker jag hinna med att jobba två dagar i veckan, rida fyra-fem dagar och dessutom plugga straffrätt. Plus att jag vill ha ett vanligt liv också. Behöver jag ens säga att det inte alltid går så bra?

Idag var en sådan dag då jag skulle ha behövt några timmar till. (Eller att varje timme var 100 minuter istället för 60, det skulle hjälpa grymt mycket.) Eftersom jag skulle träffa en vän innan hon skulle skriva C2-tentan var jag på universitetet redan vid halv nio, och mitt seminarium började inte förrän kl. 10. Därmed hann jag med att både lämna in min PM och plugga lite innan seminariet började. Efter två timmars seminarium där en hel del frågetecken rätades ut blev det race ut till stallet för att fixa klara av allt jobb runtomkring hästarna och hinna plugga lite till innan min syster skulle komma ut och rida med mig. Efter en härlig ridtur blev det sedan race hem för middag, dusch och mera plugg. Och nu är det Blood Diamond på tv, min absoluta favoritfilm i hela världen, så den kan jag ju inte missa.

Summa summarum så har jag haft en väldigt intesiv, men rolig, dag. Om den bara hade varit liiite längre så skulle den ha varit ännu bättre.


Inspiration

Jag har tidigare skrivit om både dåliga och bra lärare. Jag har stött på båda typerna under min tid på juristprogrammet, vissa har varit riktigt stolpskott medan andra varit så bra att jag skulle kunna sitta och lyssna på dem i timmar. Den läraren som jag har nu hör till den senare kategorin. Han är pedagogisk, han svarar inte på våra frågor direkt utan låter oss resonera kring dem först, han är lugn och metodisk och dessutom himla rolig. Efter varje seminarium känner jag att jag att jag har lärt mig något, och viktigast av allt så känner jag mig inspirerad att fortsätta plugga och lära mig ännu mera straffrätt. Det som i början kändes riktigt, riktigt svårt och förvirrande har han lyckats reda ut, och nu när det är fem veckor kvar till tentan så känns det som om jag faktiskt kommer att klara av den här kursen också. Det är precis en sådan känsla som en lärare ska lyckas locka fram.


Done!

Idag är jag förbaskat stolt över mig själv. Deadline för PM-inlämning är inte förrän på torsdag kl. 14, och jag är redan klar. 6 416 tecken inklusive fotnoter och blanksteg. En ordentlig (med hänsyn till det begränsade utrymmet) genomgång av bedrägeri och urkundsförfalskning samt två uppsåtsbedömningar. Förhoppningsvis är det en klockren tvåpoängare (tre poäng är det väl knappast någon som får). Nu ska min PM få ligga och mogna i datorn tills på onsdag kväll, då ska jag läsa igenom den en gång till och efter det hoppas jag att den är fulländad.


Det är det som är poängen

Jag skrev inte klart min PM igår, men jag tycker ändå att jag besegrade skrivkrampen. Det var nämligen så att jag behövde veta om mottagarens personnummer står med på ett plusgiroutbetalningskort för att kunna göra uppsåtsbedömningen, och vid kl. 23 igår var det inga bankkontor som hade telefontid längre. Så jag bestämde mig för att avsluta och gå och lägga mig istället.

En av svårigheterna med den här uppgiften är att den inte får bli längre än två sidor och 6 500 tecken. Den fråga som jag har blivit tilldelad skulle jag kunna skriva en tre-fyra gånger så mycket om utan problem, men eftersom jag har så begränsat med utrymme så får jag helt enkelt avstå från att gå in på djupet angående de olika rekvisiten och uppsåtsbedömningen. Det känns som om jag bara skummar på ytan hela tiden, det finns så mycket mer som jag skulle vilja skriva. Men det får jag inte, utan istället får jag världens bästa träning i att hålla det hela kort och koncist och inte flyta ut för mycket. Och kanske är det hela poängen med den här uppgiften.


You ain’t gonna win

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken. Eftersom en föreläsning och ett seminarium stod på schemat idag hade jag planerat att bara hålla på med min PM under eftermiddagen och kvällen, och inte plugga något annat. Med lite god tur tänkte jag att jag kunde bli så gott som klar ikväll, särskilt med tanke på hur bra det gick igår. Men nej, så roligt ska vi tydligen inte ha det. Min gamle, gode vän skrivkrampen är nämligen tillbaka. Den här gången ska den dock inte få vinna över mig, utan om jag så ska sitta uppe hela natten så ska jag ha skrivit klart ikväll min PM innan jag går och lägger mig. Så det så.


Kors i taket!

Undrens tid äro ännu icke förbi. Långsam i starten som jag brukar vara, särskilt när jag vet att jag har mycket tid på mig, så var mitt mål att jag skulle börja skriva min PM imorgon (och med ”skriva” menar jag då att göra de två försättsbladen med namn, personnummer, kod, gruppnummer, lärare samt PM- och uppgiftsnummer och sen sitta och stirra på skärmen i en timme). Genom att knåpa ihop en halv sida nu ikväll så har jag överträffat alla tänkbara förväntningar som jag kunde ha på mig själv.

En lite rolig sak med den här pro memorian är att det, förutom en begränsning av antalet sidor, även finns en begränsning avseende antalet tecken man får använda. Max 2 sidor och 6 500 tecken (inkl. fotnoter) står det i anvisningarna. För oss som skriver är det inga problem att kontrollera hur många tecken vi har använt oss av, det har den fantastiska räkna ord-funktionen sett till, men tänk om de stackars lärare som ska rätta alla uppgifter måste sätta sig och räkna tecken! Det är PM-redovisningar ungefär en gång i veckan, och varje gång är det sex stycken som skrivit PM och förväntar sig att få tillbaka dem rättade och poängsatta. Lärarna har fyra grupper var, vilket gör att de ska rätta 24 PM varje vecka. Tänk dig själv att sitta och räkna till 6 500 tecken 24 gånger varje vecka! Jag har en stark misstanke om att något sådant inte sker, varför jag inte är så rädd att bli påkommen om jag råkar överskrida den där magiska gränsen med några tecken.

Update: Attans, glömde att vi måste maila in en kopia också. Då är det ju lika lätt för amanuensen att klicka på ”Räkna ord” som det är för mig. Kanske får se till att hålla mig inom 6 500 tecken ändå…


%d bloggare gillar detta: