Månadsarkiv: september 2010

Segerns sötma

Igår hade vi huvudförhandlingen i tvistemålsspelet. Fallet handlade om en man som ville ha ut försäkringsersättning för sin bil, som han påstod hade blivit stulen. Jag hade rollen som försäkringsjurist, och vi hävdade att det inte var fråga om ett försäkringsfall eftersom bilen i fråga inte blivit stulen, utan att mannen i själva verket själv hade förstört bilen för att få ut pengar från försäkringen.

Oavsett hur bra förberedd man är så händer det alltid något under ett rättegångsspel som man inte hade räknat med. När kärandens sista vittne (en biltjuv med stor erfarenhet av den aktuella bilsorten) gav ett väldigt oväntat svar på en fråga så trodde jag att det var kört får vår del. Men, man ska aldrig ge upp. Vårt vittne, en utredare som undersökt bilen, var helt fantastiskt duktigt och lyckades övertyga rätten om att bilen måste ha körts till platsen där den hittades med en originalnyckel. Tack vare henne och en kick-ass slutplädering vann vi målet!

På förhand trodde jag inte att jag skulle bry mig så mycket om utgången i målet, men faktum är att det är riktigt, riktigt skönt att ha vunnit. Det är nästan så att man blir lite mallig.

Annonser

Huvudförhandling

Idag är det dagen som jag till viss del fasat för ända sedan jag började på juristlinjen. Idag är det dags för huvudförhandling i tvistemål och jag har rollen som svarandeombud. Rättegångsspel är inte riktigt min grej, jag tycker helt ärligt att det är lite läskigt att tvingas prata inför folk.

Fast på ett sätt tycker jag ändå att det ska bli ganska kul idag. Igår när jag och det andra ombudet satt och tittade över våra förhör och slutpläderingen kändes det riktigt bra, så med lite tur ska det här nog kunna gå våran väg. Och jag måste ärligt erkänna att jag ser fram emot att få krossa motpartens agrument. Kanske bor det en liten processjurist i mig i alla fall.


Google is my friend

Fem utav den här kursens sju böcker utgörs av Ekelöfs serie Rättegång. Eftersom dessa uppdateras löpande av andra författare så skiljer sig språket något åt i de fem böckerna. Just nu håller jag på att fördjupa mig lite i Rättegång II, vilken är från 1996.

Idag har jag stött på massor av latin som sällan förklarats och en hel fotnot på tyska. År 1996 var kanske både latin och tyska behörighetskrav för att man ens ska ha en chans att komma in på juristprogrammet, men när jag sökte år 2008 behövde man varken kunna tyska eller latin (vilket jag tackar så hemskt mycket för, jag har bara läst spanska och lite franska). Jag tackar även så hemskt mycket för att google finns, för utan google hade jag varit helt lost när det kommer till uttryck som forum rei sitae, forum delicti och forum negotii.


Tvistemål

Just nu är min grupp mitt uppe i tvistemålsspelet. Den muntliga förberedelsen var i onsdags och nu på onsdag är det dags för huvudförhandling. Jag har rollen som svarandeombud, så nu ska föhören och vittnena förberedas och sakframställan och slutplädering ska skrivas. Även om man självklart måste vara beredd på att improvisera och ta saker som de kommer tycker jag att det är ganska skönt att ha så mycket som möjligt förberett. Personligen lider jag av lite lätt scenskräck, men det känns alltid mycket bättre om jag vet att jag är ordentligt förberedd och har koll på allt.


A dream come true

Idag hade jag tänkt skriva ett inlägg om en lite speciell föreläsning. En föreläsning helt utan power points (vilket kanske var lika bra, för hans bok är full med stavfel) och nästan helt utan innehåll. Men, så blir det inte. När jag öppnade min inbox för lite drygt en timme sen möttes jag nämligen av ett mail där ämnesraden förkunnade att jag var välkommen till Juridiska Föreningens mentorskapsprogram 2010/11. Och som mentor får jag ingen mindre än Said Mahmoudi, en man som jag beundrar hemskt mycket. En man vars föreläsningar var de bästa jag någonsin varit på. Just nu är jag så glad att det inte går att beskriva. De som känner mig vet att det är i få situationer som jag blir alldeles mållös och inte kan säga något, men det här är ta mig sjutton ett sådant tillfälle. Det här är nästan som en dröm som gått i uppfyllelse.


Vart tog respekten vägen?

Det är en himla massa snack om Sverigedemokraterna just nu, vilket kanske inte är så konstigt. Det som jag däremot reagerar på är att människor över huvud taget går ganska långt i sin kritik och inte drar sig för att säga, eller göra, ganska hemska saker. Jag sympatiserar inte med SD och tycker absolut inte om att partiet kan få en vågmästarroll (än är ju inte alla röster räknade) i riksdagen. Vad som däremot är väldigt, väldigt viktigt att betona är att de människor som röstat på SD egentligen inte gjort något fel. I Sverige har vi nämligen något så vackert som fria val och en fri åsiktsbildning (vilket de, i sin fulla rätt, har utnyttjat). Läs och begrunda regeringsformens första kapitels första paragraf:

”1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.
Den offentliga makten utövas under lagarna.”

Redan i RF:s portalparagraf slås det alltså fast att man har rätt att bilda sig en egen åsikt. Så, oavsett hur horribelt SD:s valmanifest än är och hur dumma man än tycker att de som röstat in SD i riksdagen så måste vi även respektera dessa människor. De har utnyttjat sin rösträtt för att rösta på ett parti som de säkerligen är övertygade om kommer att göra ett bra jobb i riksdagen.

Om de människor som röstat på SD gjort det p.g.a. SD:s främlingsfientliga inslag så är inte botemedlet att säga att de är dumma i huvudet, idioter eller rasisterl. Jag tror fullt och fast på att botemedlet stavas kunskap. Kunskap om hur Sverige ser ut, att landet inte kommer klara välfärden utan arbetskraftsinvandring, att inte alla invandrare som kommer till Sverige vill leva på socialbidrag i resten av deras liv, att inte alla kvinnor i burka är förtryckta av sina män, utan att invandrarna överlag är bra, rediga människor som vill göra rätt för sig. Istället för att bemöta de människor som röstat på SD med påhopp måste vi ta debatten med dem. Och viktigast av allt – de röstberättigade invånarna i Sverige har rätt att rösta på vad de vill. Vilket val de än gör måste vi respektera det!


Dagen efter

Det är väl knappast någon som har missat att det var val igår. Med valet kommer även rösträkning och valvaka. Även om jag inte har några belägg för det så tror jag att juriststudenter är väldigt engagerade i vad som sker i samhället och därmed är ganska intresserade av sådana frågor som om Alliansen skulle fortsatt majoritet i riksdagen och om SD skulle nå över fyraprocents-spärren eller inte. Juriststudenter i allmänhet borde därför vara ganska intresserade av att titta på valvakan.

En valvaka är en himla intressant tillställning och är nästan en liten folkfest (fastän det kanske inte blir så himla festligt för alla inblandade), och då är det lite olyckligt att man måste sitta pigg och glad i en föreläsningssal kl 9.00 morgonen efter (något som jag kanske inte lyckades så jättebra med idag). Dagen efter valet tycker jag att folk borde få vara lediga, i alla fall halva dagen.


%d bloggare gillar detta: