Månadsarkiv: januari 2011

Betyg

Idag läser jag på Juridicums hemsida att juristlinjen även i fortsättningen kommer att få använda sig av betygssystemet med AB, Ba och B isället för att gå över till den sjugradiga betygsskalan. Det tackar vi för. Fastän vi bara har tre godkända betyg på juristlinjen råder det redan nu en i vissa fall ohälsosam betygshets, något som jag är säker på skulle bli värre om antalet godkända betyg skulle utökas till fem.

Just vad gäller juristlinjen har jag svårt att se varför den sjugradiga skalan ska införas. Det främsta argumentet för den sjugradiga betygsskalan är att det ska bli lättare att jämföra betygen internationell, men vad gör det för nytta när det gäller en juristexamen? Även om jag skulle ha A i alla kurser och bevisligen vara väldigt duktig på svensk juridik så har det ingen betydelse om jag får för mig att jag vill jobba i Storbritannien, för någon engelsk rätt har jag inte läst. Det engelska rättssystemet är så olikt det svenska systemet att inte ens A i alla kurser skulle göra mig till en bra brittisk jurist om jag inte har studerat brittisk rätt. (Visserligen är ett A i alla kurser ett tecken på att jag är duktig på att plugga och lära mig nya saker, men det tycker jag att ett AB också är.) Därmed faller det främsta argumentet för att även juristlinjen ska omfattas av en betygsskala vars främsta syfte är att det ska bli lättare att jämföra betygen när man ska jobba i ett annat land än där man fick sin examen. Därför tycker jag att det är väldigt bra att rektorn förlänger juristlinjens dispens och låter oss använda det gamla betygssystemet i några år till.

Annonser

Ny vecka, nya tag

Äntligen känner jag att jag har börjat komma igång med skatterätten. Godisknepet gjorde inte underverk, men det gjorde i alla fall att jag fick 100 sidor till lästa och att jag har slutet av den första boken i sikte. Det, tillsammans med att 3:an ikväll visar Blood Diamond, som nog är den bästa filmen någonsin och dessutom en riktig motivationshöjare, gör att jag räknar med att studierna ska flyta på något bättre nästa vecka. Någonstans på vägen kanske jag till och med börjar tycka att skatterätten är rolig.


Lördagsgodis

Just nu har jag en lite sämre period rent studiemässigt. Aldrig förr har det känts så svårt att slå upp böckerna, och jag kan inte komma ihåg att jag någonsin fått kämpa så mycket för varje läst sida. Med tanke på att böckerna kom så sent och det tydligen är extra viktigt just på skatterätten att man lägger upp ett bra tempo redan från början kommer min lilla svacka ganska olägligt. Därför är det nu dags att plocka fram det beprövade godisknepet och hoppas på att det gör läsningen lite roligare. Annars har jag fått ett litet problem på halsen…


Onödigt arbete

Idag hade jag det första seminariet på skatterätten. Tre av fyra seminarier är obligatoriska om man vill få med sig en extrapoäng till tentan, och till de tre seminarierna måste man då författa ett svar till en inlämningsuppgift. Uppgiften till dagens seminarium var uppdelad i två delfrågor där den ena var väldigt tydligt anknuten till ett av rättsfallen, så den var det ju inga problem att lösa. Den andra delfrågan däremot, det var en helt annan sak.

Jag läste rättsfallen flera gånger, både framlänges och baklänges. Jag läste i boken. Jag läste sådant i boken som inte ens hörde till ämnet för seminariet. Jag googlade. Jag ringde pappa (som knappt fattade vad jag pratade om). Jag ringde halva juristlinjen (kändes det som i alla fall) och diskuterade fram och tillbaka. Ja, jag satt till och med på facebook och försökte hitta en lösning på detta lilla skatterättsliga problem. Till sist kom jag/vi fram till ett svar som verkade rimligt.

Allt som allt la jag ner ungefär två timmar på att försöka komma på hur personen i frågan skulle beskattas, men det hade jag inte mycket för. Inlämningsuppgiften, som jag trodde att fokus skulle ligga på, behandlades nämligen bara under de fem sista minutrarna på seminariet. Det är ju hur lätt som helst att läsa ett rättsfall och berätta hur majoriteten motiverade sitt domslut, men det fick mer utrymme än diskussion av inlämningsuppgiften. Med tanke på det begränsade utrymme som inlämningsuppgiften fick så verkade den inte alls vara särskilt viktig, och en stor del av den tid som jag la ner på den igår hade jag kunnat ägna åt att läsa boken istället. Då hade jag nog både lärt mig mer och dessutom sluppit all den frustration som jag kände igår när jag försökte lösa uppgiften.


Facebook kan faktiskt användas i studiesyfte

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Dagens teknik underlättar verkligen min vardag. Ikväll har jag tillsammans med två av mina studiekamrater lyckats luska ut svaret på en inlämningsuppgift som var allt annat än lätt, och det via Facebook medan jag satt vid mitt köksbord och åt middag. Hur underbart är inte det egentligen?


Kvällsplugg är underskattat

Tända ljus. En stor kopp gott te. En skål med pistagenötter. Inkomstbeskattning del 1, skattelagstiftning och övningsmaterial. Så ser min kväll ut.

På grund av lite smärre koncentrationssvårigheter under eftermiddagen har jag nämligen inte läst klart det som ska läsas tills imorgon än, men eftersom jag inte har undervisning förrän på eftermiddagen imorgon kan jag sitta uppe i några timmar till och läsa. Och vet ni, när man har det så mysigt som jag har det nu så gör det inget att ens enda sällskap är en grön bok som handlar om beskattning. Det är en bra kväll ändå.


Snabba ryck

I torsdags gick det äntligen att få tag i böckerna till skatterätten. (Enligt kurshemsidan fanns de på bokhandeln redan i onsdags, men det måste ha varit på eftermiddagen då jag redan åkt därifrån.) Så, tillsammans med säkert 100 andra skatterättare nästan sprang jag till bokhandeln efter föreläsningen i torsdags för att hamna så långt fram i kön som möjligt. Jag vet nämligen vad som kan hända om man är för långsam.

Höstterminen 2009 läste jag C2:an. Introduktionsföreläsningen började kl. 13.00 en måndag. Jag hade redan köpt litteraturen, men en kompis till mig skulle förbi bokandeln och köpa alla tunga böcker som vi skulle behöva de kommande månaderna. Snäll som jag är skulle jag göra henne sällskap. Tyvärr var min vän inte den enda som hade kommit på den goda idén att ta vägen förbi bokhandeln före introduktionsföreläsningen. Hela bokhandeln var precis fullsmokad med jur studs som skulle köpa litteratur, och dumma som vi var trodde vi att det ändå skulle gå ganska fort. Ack så vi bedrog oss.

Jag kommer inte ihåg vad klockan var när vi kom till bokhandeln, och vet därför inte hur länge vi stod i kö. Men tro mig, det var länge. Alldeles för länge. Så länge att vi faktiskt kom fem minuter sent till föreläsningen och försökte smyga bakom herr Hagelberg när han var mitt uppe i att berätta vilken förträfflig kurs vi skulle få sätta tänderna i. Så därför vet jag att när nästan alla som läser samma kurs som jag tänker gå till bokhandeln precis samtidigt som jag, då gäller det att skynda sig lite om man inte vill växa fast på Juristernas Bokhandel.


%d bloggare gillar detta: