Månadsarkiv: februari 2011

That’s what friends are for

Att plugga är inte bara att sitta ensam i biblioteket med sina böcker. Skulle jag tvingas att bara sitta själv och läsa hela dagarna skulle jag inte klara mig igenom hela juristlinjen. Frågan är om jag ens skulle klara den första terminen. Nej, jag behöver ha lite mänsklig kontakt också. Särskilt under kurser som skatterätten, där jag har svårt att hitta motivationen själv. Då är vänner som lyckas få en att tagga till riktigt ordentligt och faktiskt lyckas få en att se fram emot en ny, tung pluggvecka guld värda. Utan sådana vänner skulle jag inte klara juristlinjen.

Annonser

Kontakt med verkligheten

Idag har jag haft lite kontakt med verkligheten. Ikväll var det nämligen dags för uppvärmningen inför årets omgång Svenska Juridiska Mästerskapen på Mannheimer Swartlings imponerande kontor. Där bjöds det på en trevlig föreläsning om hur man skriver inlagor och lägger upp en plädering, följt av god mat med gott vin. Det trevligaste av allt var nog att få prata med yrkesverksamma jurister, de visade att det finns ett liv efter att alla böcker är utlästa. Och det kan ju vara skönt att veta att livet faktiskt fortsätter efter juristlinjens slut.


En fin uppvisning i flexibilitet

Idag gjorde jag något väldigt klantigt. Jag glömde mitt seminariekort hemma. I skatterätten ingår fyra seminarier till vilka man ska skriva en liten inlämningsuppgift. Har man gjort det och närvarar vid seminariet får man en underskrift på sitt seminariekort. Tre underskrifter ger en extra poäng till tentan.

Idag hade jag seminarium tre av fyra. Jag har redan två underskrifter på mitt seminariekort och har planerat att få en till på det sista seminariet nästa vecka. Därför var det ingen större katastrof att jag glömt seminariekortet hemma på köksbordet, jag skulle ju ändå få med mig en poäng till tentan.

Jag hade dock en himla tur som glömde seminariekortet till just det här seminariet. Dagens lärare var nämligen väldigt flexibel och har lovat att skriva under mitt seminariekort om jag kommer och visar det för henne på fredag. Och vet ni vad, det var inte ens min idé, utan det var hon som föreslog att jag skulle komma och visa det för henne senare för hon tyckte minsann att eftersom jag var där så skulle jag faktiskt ha en underskrift.


Bad day

Oftast har jag väldigt bra dagar, men tyvärr har jag dåliga dagar ibland också. Jag tycker hemskt mycket om mitt liv, jag trivs verkligen med att vara där jag är idag. I alla fall oftast. Idag är det tråkigt nog en dålig dag, en dag då jag önskar att jag gjorde något helt annat som inte är lika stress- och ångestframkallande som att plugga juridik och hoppas på att kunna förändra världen (hej duktig-flicka-komplex!). Som tur är så är det inte så många timmar kvar av den här dagen, och morgondagen kommer förhoppningsvis bli en mycket, mycket bättre dag.


Författande av PM in progress

Idag har jag roat mig med att skriva PM. Hittills har jag bara skrivit lite knappt en sida (av tre), men jag känner ändå att jag är en god bit på väg. Materialet är inläst och jag är ganska säker på vilken slutsats jag ska komma till, så nu gäller det bara att få ner alla tankar på papper och skriva om dem till en text som är begriplig även för andra människor.

PM-skrivande har för mig alltid varit förknippat med lite ångest och en hel del skrivkramp, men den här gången verkar det som om jag slipper båda delarna. Än så länge flyter skrivandet på ganska bra, så med lite god tur kan jag kanske bli klar imorgon. Inlämningen är inte förrän måndagen den 28:e, så det skulle innebära att jag är klar rekordtidigt.


Även utländska studenter måste få en chans att studera i Sverige

Att avgifterna för utländska studenter vid svenska högskolor och universitet skulle göra att antalet utländska studenter som söker till utbildningar i Sverige minskar var det väl ingen som tvivlade på. Självklart får inte utbildningar som studenten måste betala för lika många sökanden som utbildningar som är gratis.

Så som jag har förstått det (det är mycket möjligt att jag har fel här eftersom jag helt ärligt inte gjort någon större research) har Sverige varit ett attraktivt land för utländska studenter eftersom det faktiskt har varit gratis att studera i här. I Sverige har alla, oavsett bakgrund och hur mycket pengar man har på banken, chansen att få en utbildning. Att gå på universitet eller högskola är inte förbehållet de som är rika, vilket det är i många andra länder. Det tycker jag är något som vi ska vara stolta över.

Men någonstans måste man förstås dra en gräns. Är det okej att använda svenska skattepengar till att finansiera utländska studenters utbildning? Vi vet ju inte om de utländska studenterna kommer att stanna kvar i Sverige eller få en sådan anknytning till Sverige att de kommer att betala svensk skatt, så på ett sätt kan man anse att pengarna som investeras i de utländska studenterna slängs i sjön. Sverige kommer kanske inte få något tillbaka (förutom skatt på den konsumtion som dessa studenter med all sannolikhet kommer att ha när de vistas i Sverige under studietiden) för de skattekronor som läggs på utländska studenters utbildning.

Personligen tycker jag att det är okej att kräva att utländska studenter ska hjälpa till att finansiera sin utbildning, men då måste det finnas ett väl fungerande stipendiesystem så att studenter som annars inte har råd att studera i Sverige också får en chans att göra det. Jag tycker att Sverige även i fortsättningen ska vara ett land dit utländska studenter som annars inte hade haft råd att kunna studera kan åka för att få en universitets- eller högskoleutbildning.

Att ge människor från framför allt U-länder en utbildning är ett sätt att hjälpa dessa länders utveckling en bit på vägen. Jag tror att detta är minst lika viktigt som allt bistånd, så därför anser jag att Sverige (och västvärlden i övrigt) även bör se till att folk från dessa länder kan komma hit och studera.


Rätt ska vara rätt!

Det kan verka lite småaktigt att bli så hemskt upprörd över ett felanvänt matematiskt begrepp i en bok som faktiskt inte handlar om matte, utan om inkomstskatt. Det håller jag med om. Men, faktum är att rätt ska vara rätt.

Från dag ett på juristlinjen har jag fått höra hur viktigt det är att vi studenter så snabbt som möjligt ser till att vi börjar använda ett korrekt, juridiskt språk. På juridisk informationssökning, den första kursen där vi skulle skriva PM, poängterades det upprepade gånger hur viktigt språket är. Minsta lilla fel gör att betyget på språket och pro memorians tillförligtlighet genast dras ner, även om det är ett pyttefel. Därför uppmanades vi att inte använda begrepp som vi inte helt säkert förstod innebörden av.

Jag förstår inte varför studenter, men inte professorer, inte får använda begrepp som man inte vet vad de betyder. Är man inte helt hundra på vad det matematiska begreppet ”produkt” betyder så ska man inte använda det begreppet (särskilt inte idag när det är så himla lätt att googla och därmed få veta att produkten är resultatet av en multiplikation). Dessutom tycker jag att det är betydligt viktigare att professorer i en bok är väldigt noga med att alla begrepp används på ett korrekt sätt än att studenter i en PM på juristlinjen får varje liten bokstav på rätt ställe. Särskilt när det handlar om så grundläggande begrepp att nästan varenda elev på lågstadiet borde veta vad de betyder.

Rätt ska vara rätt!


%d bloggare gillar detta: