Kategoriarkiv: Allmänt

En liten, liten seger

Nu känns det verkligen att processrätten har dragit igång på riktigt. Det ena rättegångsspelet är helt avklarat för min del, och idag läste jag klart den sista sidan i Ekelöfs Rättegångsserie. Bara det är en liten seger i sig,för så himla många dagar har det faktiskt inte gått av den här 13-veckorskursen än. Så om det inte vore för att jag hostar och kraxar som en gammal kärring och att det är ett hemskt oinspirerande höstväder ute så skulle livet vara på topp.

Annonser

”Då går vi vidare, då!”

Redan från dag ett får jur studs höra att det är viktigt att använda ett korrekt juridiskt språkbruk. Men, för dens skull ska vi inte krångla till det för mycket och använda svåra ord som vi inte riktigt förstår innebörden av (en av mina lärare på JIKen förbjöd oss t.o.m. att använda vissa ord, eftersom vi inte kunde förstå vad de betydde så tidigt på utbildningen) utan hellre hålla oss till ett tämligen simpelt språk. Med tiden lär man sig nämligen hur man ska använda de fina, krångliga juridiska orden.

Ett sätt som vi får lära oss detta på är såklart att lyssna på våra föreläsare. Dessa är oftast av väldigt skiftande karaktär och använder olika stilnivåer då de pratar. Slang är dock inget som man brukar få höra så ofta, likaså brukar de inte använda uttryck som är vanliga i talspråk. Därför satte jag nästan kaffet i halsen idag när dagens föreläsare på äkta stockholmsmanér avslutade var och varannan mening med ”då” och dessutom slängde in några ”liksom” där det passade. Jag antar att just detta språkbruk inte är något som vi ska anamma.


Det är verkligen inte lätt när det är svårt

Det är inte lätt när det är svårt. Och det är fan inte lätt när allting går emot en. Jag som såg fram så mycket mot processrätten har under kursens tre första dagar bara haft motgångar. I måndags var jag superförkyld och kunde knappt tänka, igår var jag av någon helt oförklarlig anledning sjukt trött när jag vaknade och kom knappt ur sängen och idag var det nedrivna kontaktledningar så att pendeltågen inte gick. Till på köpet känner jag mig bara sjukare och sjukare för var dag som går.

I söndags kväll var jag så laddad och tyckte att det skulle bli så kul att börja plugga igen. Nu, tre dagar senare, skulle jag gärna dra täcket över huvudet och aldrig kliva ur sängen igen. Och då är det ta mig sjutton inte lätt att plugga processrätt.


Det blir inte alltid som man tänkt sig

Den här sommaren kommer jag att jobba heltid i nio veckor. Tre är snart avklarade, sen väntar fyra veckor till, en veckas semester, två veckors jobb och en veckas ledighet innan plugget drar igång igen. Innan jag började jobba tyckte jag att det verkade helt perfekt attt jobba de tider som jag gör. Eftersom jag är på jobbet tidigt kan jag gå hem redan halv fem (och dessutom ha jobbat in lite tid så att jag kan gå hem tidigare på fredagar) och därmed ha hela kvällen tilll att göra andra saker, t.ex. att lägga ner lite mer tid på bloggen.

Ack så jag bedrog mig. I och med att jag börjar jobba tidigt måste jag gå upp tidigt, vilket betyder att jag måste gå och lägga mig tidigt. Hejdå till att sitta uppe till tolv med kompisarna, jag måste gå och lägga mig ungefär vid samma tid som min mormor för att jag ska orka upp på morgonen. Tänk så fel man kan ha.


It’s my lucky day

Vissa dagar är man så skicklig att man lyckas få allt att gå ens väg. Vissa dagar blir allting bra för att man har man tur. Och vissa dagar kommer man undan med blotta förskräckelsen.

Idag kom tentaresultatet från straffrätten. Ända sedan två minuter efter att jag lämnade in min tenta har jag varit helt säker på att straffrätten skulle bli mitt första B (hade jag varit säker på det trettio sekunder före jag reste rumpan från stolen och gick för att lämna över tentan till en tentavakt hade jag aldrig lämnat in den). När jag fick höra att tentaresultatet kommit var jag alltså väldigt beredd på att få se ett B bland mina annars riktigt bra betyg. Jag var så beredd på det att jag inte ens var nervös. Jag hade redan accepterat mitt öde.

Den här gången kom jag undan med blotta förskräckelsen. Jag låg precis på Ba-gränsen. Ett halvt poäng mindre på antingen tentan eller min PM så hade jag stått där med ett B. Som tur var lyckades jag skrapa ihop den där halva poängen som betyder så oerhört mycket. Även jag måste ha tur ibland. Tyvärr har jag väl haft så förskräckligt mycket tur nu att jag har förbrukat min dos för flera år framöver. Resterande betyg måste alltså grundas i skicklighet, inte tur. Så det är bara att komma igen till hösten och jobba ännu hårdare än innan.


Långa, lata dagar

Efter tentan i onsdags har jag inte gjort särskilt mycket. Jag har varit i stallet några dagar, några dagar har jag bara legat på en solstol och andra dagar har jag inte gjort något alls. På måndag börjar jag jobba, så det gäller att ta vara på de få lediga dagarna jag har. Det är precis vad jag tänker fortsätta med nu. Så ni behöver inte oroa er, jag har inte dött. Jag är bara ledig.


Ingenting

Efter nio månader med en känsla av att man alltid kan plugga lite till så är det något alldeles speciellt att vakna upp och veta att nu finns det ingenting som man kan göra. Absolut ingenting. Sista tentan är skriven, och även om den inte gick särskilt bra så borde jag i alla fall vara godkänd (vilket jag i och för sig ser som ett litet personligt misslyckande, men ibland måste man våga att misslyckas också. Och en omtenta i augusti kändes inte så väldigt lockande om jag ska vara helt ärlig.) Det finns inte en enda bok i hela världen som jag måste läsa nu, inga övningsuppgifter att gå igenom, inga rättsfall att analysera, inga gamla tentor att svettas över. Ingenting som jag behöver ha bråttom hem till. Ingenting.

Även om jag tycker hemskt mycket om att plugga så måste jag säga att det är förbannat skönt att inte ha någonting att göra.


%d bloggare gillar detta: