Kategoriarkiv: Juridisk litteratur

Om avtal

För ett tag sedan fick jag en väldigt, väldigt gammal bok av en granne som städat på en vind. Boken heter ”Advokaten. Juridisk rådgifvare och formulärbok” och är tryckt 1917. Som de av er som studerar eller arbetar med juridik vet är vår avtalslag från 1915, vilket gör den två år äldre än boken som jag just nu har i knät. Avtalslagen finns därför omnämnd i denna bok, under rubriken ”Om avtal”. Är det inte ganska häftigt att vi än idag tillämpar samma lag som juristerna gjorde 1917? Det tycker i alla fall jag.

Annonser

Kort och koncist

Under min tid på juristlinjen har jag hunnit skriva ett antal PM. I en instruktion till varje PM ges alltid några allmänna råd om vad man ska tänka på när man skriver. Ett återkommande råd är att inte använda sig av för långa meningar eftersom det då kan bli väldigt jobbigt att läsa. Man ska alltså inte skriva på detta sätt:

”I vad mån personlig medverkan krävs framgår i regel av de för olika förvaltningsområden gällande specialförfattningarna, vilka även kan föreskriva, att myndigheten ytterst äger tillgripa tvångsmedel för att förmå den enskilde att medverka – så t.ex. stadgas i LVU 36 §, att barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att barnet inte kan skadas av att höras, i 32 §, att socialnämnden får besluta om läkarundersökning av den unge (jfr LVM 9 §, LPT 4-6 §§), och i 43 §, att polismyndighet skall lämna biträde för att bereda läkaren tillträde till den unges hem eller för att föra honom till läkarundersökning – men även om dylika specialbestämmelser saknas, är den som har ombud likväl skyldig att medverka personligen, ‘om myndigheten begär det’ (FL 9 § 1 st.).”

(Alf Bohlin och Wiweka Warnling-Nerep, Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan, 2007, s. 89.)

Denna citerade mening är 141 ord lång och upptar en tredjedels sida i boken. Det måste ju vara något av ett svenskt rekord.


%d bloggare gillar detta: