Kategoriarkiv: Läst om juridik

Brott mot mänskligheten

Befinner mig just nu i Finland på sommarlov. Eller, sommarlov och sommarlov. Eftersom jag haft för många andra trevliga saker för mig hemma så har jag knappt pluggat något alls till omtentan i förvaltningsrätt än, så det måste jag sätta igång ordentligt med medan jag är här. Plus att jag ska hinna med att hälsa på alla släktingar och helst hinna ligga lite på bryggan och njuta av den finska sommaren också.

Anyway, imorse när jag åt frukost satt jag och bläddrade lite slött i den lokala tidningen och hittade följande lilla insändare. Det var hemskt nära att jag satte kaffet i halsen när jag såg att Harry i Skaftung tyckte att fridlysning av skarv är ett brott mot mänskligheten, eftersom det inte riktigt stämmer överens med det som jag har fått lära mig. Men, det kanske finns någon speciell reglering som gäller på den finländska landsbygden.

image

Annonser

Förvaltningen och språket

”Myndigheten skall stäva efter att uttrycka sig lättbegripligt.”

 

Så stadgar förvaltningslagens (1986:233) sjunde paragrafs tredje mening. De svenska myndigheterna (och därmed tjänstemännen som arbetar där) har alltså en lagstadgad skyldighet att så långt det är möjligt försöka använda sig av ett språk som ”vanliga” människor förstår. Att risken för missförstånd blir så liten som möjligt är oerhört viktigt, inte minst för att enskilda ska kunna tillvarata sina rättigheter.

 

Det är dock inte alltid så lätt att använda ett ”normalt” språk. Förra veckan jobbade jag med en skrivuppgift i statsvetenskap, och kom hela tiden på mig själv med att skriva på ”juridiska”. Den största utmaningen för mig var faktiskt att anpassa språket efter uppgiften, inte att komma på vad jag skulle skriva. Jag har därför full förståelse för att det kan vara svårt att hitta ”vanliga” ord som förmedlar det man vill ha sagt på ett lika bra sätt som det krångliga, svårförstådda  juridiska ordet, men jurister i allmänhet och tjänstemän på myndigheter i synnerhet behöver bli bättre på att använda ett mer lättillgängligt språk. En stor del av misstron mot jurister och myndigheter tror jag bottnar i att språket många gånger är högtravande och invecklat, ”vanliga” människor förstår helt enkelt inte vad vi egentligen menar.

 

Språket är juristens viktigaste verktyg, men verktyg kan utvecklas och göras lättare att använda. Ett led i detta arbete, att modernisera språkbruket, är Statsrådsberedningens Svarta lista, som är en förteckning över svåra ord och uttryck som i många fall kan undvikas. Även om listan är avsedd att användas i lagstiftningsarbetet så tror jag att den kan användas av fler än bara lagstiftaren. Även jurister och tjänstemän vid myndigheter skulle nog tjäna på att titta igenom ordlistan och fundera på om de eventuellt kan göra en insats i arbetet med att göra det juridiska språkbruket lite mera lättillgängligt för allmänheten. Dessutom skulle listan med fördel kunna användas som ett slags lexikon av enskilda som inte riktigt förstår vad vissa ord eller begrepp betyder.


Ytterst är det vi som är ansvariga

Den offentliga makten ska utövas under lagarna. Så stadgas det i regeringsformens, vår viktigaste grundlags, inledande paragraf. Den offentliga makten utövas vid våra myndigheter (t.ex. vid Försäkringskassan). Detta innebär att då tjänstemännen vid olika myndigheter fattar sina beslut så måste de följa den lagstiftning som finns på området. Bara för att lagen leder till ett orimlig resultat så kan tjänstemän på Försäkringskassan inte sätta sig över lagen och fatta egna beslut. Det svenska folket har nämligen, i och med regeringsformen, ett berättigat krav på att makten ska utövas i enlighet med lagarna, vilket man inte på ett rättssäkert sätt kan frångå i enskilda situationer.

 

Den offentliga makten utgår från folket. Även detta stadgar regeringsformen. Det är folket, alltså de röstberättigade i Sverige, som väljer den lagstiftande församlingen och den lagstiftande församlingen stiftar de lagar som makten ska utövas under. Indirekt är det folket som avgör vilka lagar som ska stiftas och hur de ska se ut (att folket i praktiken kanske inte har så stort inflytande över hur lagarna till sist utformas är en annan sak, men i teorin så är det folket som utformar lagarna). Indirekt är det alltså vi, som röstat i riksdagsvalet, som har bestämt i vilka fall sjukersättning ska beviljas.

 

Detta är det juridiska perspektivet på den situation som Steve Dahlin beskriver i sin debattartikel. Eftersom han är tjänsteman vid Försäkringskassan måste han tillämpa de regler som finns (gör han inte det kan han göra sig skyldig till en brottslig handling) fastän det leder till omänskliga resultat. Ansvaret för den man som kanske, hemska tanke, valde att ta sitt liv ligger inte hos Steve eller andra handläggare hos Försäkringskassan. Ytterst ligger ansvaret hos riksdagen, och hos oss, folket som väljer riksdag.  Det är vi som måste påverka våra valda ledamöter så att lagen ändras. Gör vi inte det måste Steve och hans kollegor fortsätta att tillämpa lagen på ett sätt som leder till omänskliga och orimliga resultat.


Pacta sunt servanda

Den här artikeln fick mig dels att fnissa till lite och dels att leta fram lagboken ur gömmorna (på skatterätten har vi en särskild lagtextssamling) och fundera på vad jag egentligen lärde mig på processrätten. Kan man verkligen processa om vad som helst?

 

Föreställ dig att du och en vän bestämmer att ni ska träffas på en viss plats vid en viss tidpunkt. Man skulle kunna säga att ni ingår ett avtal om när och var ni ska träffas. Enligt en av de mest grundläggande juridiska principerna  pacta sunt servanda, avtal ska hållas, så begår den av er som inte dyker upp på den bestämda platsen vid den bestämda tidpunkten ett avtalsbrott. Likaså, om ni bestämmer att ingen av er ska ha en mustasch men en av er faktiskt skaffar en mustasch så kan man enligt samma resonemang säga att den som börjat odla en mustasch har brutit mot pacta sunt servanda. Och sådant beteende kan vi inte acceptera, eller hur?

 

Är det då så att det faktiskt ska vara möjligt att få ett sådant avtalsbrott prövat av domstol? Jag skulle inte tro det. Jag tycker mig komma ihåg att professor Edelstam på en av de inledande föreläsningarna på processrätten sa att domstolar inte prövar löften av sådan ”privat” karaktär (men såklart kan jag inte hitta något om detta i mina anteckningar). Det svenska rättsväsendet bryr sig inte om ifall en person bryter ett löfte om att inte anlägga mustasch. Det här är en stämning som jag skulle vilja kalla uppenbart ogrundad. Därför tycker jag att Malmö Tingsrätt enligt rättegångsbalken 42:5 st. 1 kan meddela en ogillande dom utan att stämning utfärdas i målet.


Dagens karriärtips

Alla som börjar på juristlinjen har inte en lika klar bild som jag av vad de vill jobba med. Men, misströsta inte! Har man bara ett hum om ungefär vad man vill så kan man ibland få lite tips från kurslitteraturen.

Säg t.ex. att man skulle kunna tänka sig att jobba med nästan vad som helst, bara man tjänar ordentligt med pengar. Då ska man, enligt Sandströms Svensk aktiebolagsrätt, fundera på att ge sig in i affärsjuridikens spännande värld och särskilt inrikta sig på villkor för mellankommande händelser vid teckningsoptioner och konvertibler i aktiebolag. Sandström skriver nämligen att ”[l]äsaren inser att villkorsbestämmelserna riskerar att bli mycket komplicerade (och att de kräver många lukrativa juristtimmar).” Tänk vilken guldgruva det kan finnas där för någon som vill tjäna mycket pengar och tror sig kunna stå ut med 40 timmars aktiebolagsrätt i veckan.

Så, det var dagens karriärtips från mig och prof. Torsten Sandström.


%d bloggare gillar detta: