Kategoriarkiv: Personligt

Hej!

Det har varit en oerhört intensiv, händelserik och trevlig vår på alla sätt och vis. Förvaltningsrätten, distanskursen i internationell politik och utökat ansvar på jobbet gjorde att jag periodvis hade ett tempo som motsvarade två heltidsjobb och att jag därför blankade min första tenta någonsin för att två dagar senare skriva absolut toppbetyg på en annan tenta. Nu ska jag få uppleva hur det är att plugga juridik på sommaren och skriva omtenta i augusti, men först ska jag hinna läsa en kurs om internationella konflikter, jobba både på gamla sommarjobbet och på advokatbyrån samt koppla av i två veckor hos släkten på andra sidan Östersjön. Trots att jag har mer att göra än någon annan sommar tidigare har jag ändå en känsla av att den här sommaren kommer att bli den bästa sommaren hittills.


Favorit i repris – Min gamla lagbok

2010/08/26

Jag är egentligen ganska dålig på att vara ledig. Jag gillar att ha mycket att göra, att bara sitta still och vänta på att saker ska hända är inte riktigt min stil. Men, efter en sommar full av jobb och andra, roliga aktiviteter lovade jag mig själv att jag skulle ta vara på den här veckan, min lediga vecka innan skolan börjar igen. För en gångs skull skulle jag med gott samvete ligga i sängen länge på morgonen, äta långa frukostar och rida på härliga långturer. Faktum är att jag har överraskat mig själv och lyckats riktigt, riktigt bra med detta, sånär som på ett litet missöde. När jag ändå var inne i stan igår så åkte jag förbi universitetet och köpte en ny lagbok.

Min gamla lagbok är från 2008. Den köpte jag måndagen den 1 september 2008, bara några minuter innan jag skulle träffa min JIKen-arbetsgrupp för att göra de första övningsuppgifterna i Höökens studiematerial. En av uppgifterna var att blädda i just lagboken för att få lite koll på hur den var uppbygd. Jag var den enda som hade lagbok med mig (eftersom jag precis hade köpt en), så min lagbok fick hjälpa oss med den uppgiften. Sedan den dagen har min lagbok fått vara med om mycket. Den har varit utomlands, följt med på små resor till Norrland, legat i solen på en brygga och värmt sig och till och med fått följa med till stallet några gånger.

Min gamla lagbok är således en ganska berest och världsvan lagbok. Den har varit med om ganska många saker som jag är säker på att många andra lagböcker aldrig ens skulle kunna föreställa sig. Desstom besitter den en hel del kunskaper och kan med hjälp av en snillrik färgkodning berätta om det är fråga om ett överskjutande uppsåtsrekvisit i ett visst straffbud eller vilken rättslig princip som kan vara relevant vid användadet av ett lagrum. Men, stor världsvana och mycket kunskaper är i många fall ett tecken på att man uppnått en aktningsvärd ålder. Och med stigande ålder kommer tyvärr ofta små skavanker. Helt plötsligt är man helt enkelt inte i lika bra form längre som när man var ung.

Min gamla lagbok har nog haft en ägare som inte alltid har varit så snäll som hon borde ha varit. Min gamla lagbok hade förtjänat en ägare som behandla den med ömhet, inte en ägare som tappar den i golvet och rycker och sliter i den. Detta har inte varit så bra för min gamla lagboks hälsa, så nu, vid två års ålder, får min gamla lagbok gå i pension. Den har nu intagit en hedersplats i bokhylla (vilket den har förtjänat, för det är något speciellt med ens första lagbok) och får nu se en ny, yngre förmåga ta över. Förhoppningsvis kommer min nya lagbok att tjäna mig lika väl som den gamla.


Favorit i repris – Jakten på den perfekta pennan

2010/02/07

När jag läste arbetsrätt hade jag en lärare som, när någon fnissade till lite på ett seminarium, förkunnade hur viktiga frågeställningar det var vi sysslade med. Juridik i allmänhet och arbetsrätt i synnerhet var inget att ha roligt åt, utan man måste ta allt på största allvar (vilket förövrigt damen som höll i ett seminarium i speciell fastighetsrätt häromveckan också gav intryck av, men då var det såklart fastighetsbildning och liknande som var det absolut viktigaste av allt).

En del av mina juridikstudier som jag tar på mycket stort allvar är att hitta den perfekta pennan. Eftersom jag lär mig bäst när jag skriver så ägnar jag i perioder många timmar om dagen till att skriva, skriva och åter skriva. För hand ska det vara, att skriva på datorn fungerar inte riktigt eftersom det då finns för mycket annat som lockar (ja, jag har lite svårt att hålla mig ifrån facebook, spotify och diverse bloggar om datorn är på). Jakten på den perfekta pennan är därför något väldigt viktigt, eftersom jag gärna vill ha en penna som är skön att hålla i och som ”flyter” ordentligt över pappret när jag skriver.

Får några veckor sedan hittade jag äntligen en helt perfekt bläckpenna, en penna som gjorde det till en njutning att skriva. Men nu har bläcket i pennan tagit slut, och följaktligen går det inte att skriva med den längre. Tyvärr är det en reklampenna från något företag som är helt okänt för mig, så jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få tag i en ny. Jakten på den perfekta pennan fortsätter alltså…


Favorit i repris – En jur studs nyårslöften

2010/01/04

Jul och nyår är över för den här gången och snart är det dags att återvända till vardagen. Själv drar jag på det så länge som möjligt och kommer inte att sätta min fot på universitetet förrän på torsdag. På torsdag är det återigen dags att sätta sig på en inte allt för bekväm stol (fast stolarna skulle i och för sig kunna vara mycket obekvämare än vad de är) och försöka insupa så mycket kunskap som möjligt. Tentan närmar sig, och det skulle ju vara kul att inte behöva plugga som en idiot de sista dagarna, utan kanske ta det lite lugnt också och suga ännu lite mera på julkaramellen. (För att det ska bli verkligen skulle det dock behöva ske ett smärre under, med tanke på hur oflitigt jag har studerat.)

Ett nytt år har precis börjat, och det brukar ofta betyda att nya nyårslöften har avgetts. Personligen tycker jag inte att man ska lova något som man inte kan hålla, varför jag väldigt sällan ger några nyårslöften, men i år tänkte jag göra ett undantag. Hittills har jag klarat mig riktigt bra på juristlinjen, men ibland har det varit lite för nära gränsen för att det ska kännas betryggande. Därför har jag faktiskt avgett tre nyårslöften i år.

§  Förbereda mig ordentligt inför seminarierna.

§  Plugga mer och snacka mindre skit.

§  Tänk positivt! Det ÄR roligt att plugga.

Nu ska vi se hur länge jag klarar av att hålla det här…


Allt på en gång

Just nu händer det väldigt mycket i mitt liv. Förvaltningsrätten tar mycket tid, jag har fått nya, spännande arbetsuppgifter och tillstånd att arbeta hemifrån, efter en lång och kall vinter har jag massor med överskottsenergi som jag måste få utlopp för i stallet och till på köpet läser jag en extra kurs i statsvetenskap. Tiden räcker därför inte riktigt till allt som jag vill göra, och då blir vissa saker lidande. Bloggen är en av dem.

Först hade jag tänkt ta tag i mitt bloggande igen i påsk, men sen kom jag på att jag ska åka ut till en liten stuga på landet där det inte finns någon ordentlig internetanslutning. Där gick den planen i stöpet. Men, då kom jag på att jag, precis som SVT under sommar och jul, kan köra lite repriser med hjälp av den fina funktionen som gör att man kan tidsinställa inlägg. Därför har jag suttit och bläddrat igenom arkivet och hittat fem inlägg som står ut lite från mängden (i alla fall i mitt tycke). Dessa kommer att komma upp här med start på självaste skärtorsdagen. Så nu vet ni att ni har något att se fram emot!


Du vet att du läst för mycket skatterätt när…

Idag har jag jobbat hela dagen. Framåt eftermiddagen är det inte så ovanligt att man börjar bli lite trött (särskilt inte om man som jag haft en ganska hektisk förmiddag), och därmed inte heller så ovanligt att man tar sig en kaffekopp och, i mitt fall, två kardemummaskorpor för att försöka höja energinivån lite.

 

Vad jag däremot tror är något ovanligare är att, som jag, skicka ett sms till en studiekamrat medan man sitter och mumsar på skorporna med budskapet att man just nu sitter och avnjuter icke-skattepliktiga personalvårdsförmåner. Faktum är att jag tror att det är ytterst ovanligt, och att de flesta skulle se sig om efter numret till närmaste psyk-mottagning om de fick ett sådant sms.

 

(För er som undrar blev dock inte min vän särskilt orolig för min psykiska hälsa utan svarade istället ”Jaha, så du sitter och fikar på betald arbetstid.” Så var det med den saken.)


Vilka stackare kommer att överge drömmen om affärsjuridik för förvaltningsrätt?

Idag var jag på min första riktigt föreläsning i förvaltningsrätt (ja, valde jag att leka jurist och jobba istället för att gå på föreläsning). Oftast så försöker föreläsarna verkligen lyfta fram hur viktigt just deras ämne är. Den professor som höll föreläsningen i förmiddags gjorde det genom att säga att 80 % av alla jurister jobbar med förvaltningsrätt. Precis som han sa en minut senare så tittade alla i föreläsningssalen på varandra och undrade vilka stackare som kommer att behöva jobba med förvaltningsrätt i framtiden. Alla vet ju att affärsjuridik is the shit.

 

Som troligtvis de flesta vet redan så håller jag inte med om det. Personligen skulle jag mycket hellre jobba med förvaltningsrätt än affärsjuridik (en dröm skulle vara att få jobba på UD, och det inkluderar förvaltningsrätt), men sen så tillhör jag ju den lilla grupp jur studs som inte började läsa juristlinjen på Stockholms Universitet med målet att få jobb på Mannheimer Swartling eller Vinge.

 

 


En riktigt, riktigt bra helg

Jag har haft en helt perfekt helg. Eftersom jag lämnade förvaltningsböckerna hemma hos mig och åkte hem till föräldrarna har jag inte kunnat läsa en sida, vilket nog har varit väldigt bra för mig. Nu är huvudet helt rensat och jag är superpepp på att sätta igång med förvaltningsrätten. Och vet ni, nu är det bara förvaltningsrätten och fyra kurser till kvar av den obligatoriska delen av juristlinjen!


Jag vet

Jag har lärt känna mig själv ganska bra vid det här laget. Jag vet hur kämpigt det brukar kunna bli inför en tenta när jag har läst samma sak så länge och börjar tröttna på det. Jag vet hur mycket jag ser fram emot att börja med en ny kurs och nya frågeställningar. Jag vet hur mycket det kliar i fingrarna när jag får hem de nya böckerna. Och jag vet hur gärna jag vill börja läsa böckerna redan innan kursen har börjat.

 

Vad jag också vet är att jag egentligen behöver vara ledig de här få dagarna mellan skattetentan och introföreläsningen på förvaltningsrätten. Därför har jag provat en ny strategi den här gången: jag har åkt hem till mina föräldrar och lämnat böckerna hemma. Eftersom jag inte har några böcker att läsa så kan jag inte börja läsa redan nu, alltså är jag tvingad att vara ledig. Och faktum är att jag gillar det. Det är väldigt skönt att vara juridikledig, men jag tror inte att jag skulle klara av det alldeles för många dagar. Även om det är skönt att bara göra andra saker så ser jag väldigt mycket fram emot att få börja läsa förvaltningsrätt på måndag.


Delad glädje är dubbel glädje

Det finns ett ordspråk som nog de allra flesta känner till. Delad glädje är dubbel glädje. I de allra flesta fall stämmer det. Men inte på juristlinjen.

De senaste två och ett halvt åren har jag pluggat på juristlinjen, och det är klart att jag fått uppleva både motgångar och framgångar. Självklart har jag varit arg, ledsen och besviken när en resultatet från en tenta eller en PM kommit och jag inte fått det betyg som jag tycker att jag förtjänar. Det har dock aldrig hindrat mig från att vara glad för att någon av mina kompisar lyckats. Jag är inte en person som går och tycker synd om mig själv när jag kan glädjas åt andra. Alltså, visst tycker jag synd om mig själv en stund, men det är inget som jag låter gå ut över någon annans glädje. Jag vill inte beröva någon deras glädje över ett bra resultat genom att älta mitt misslyckande.

Tyvärr fungerar inte alla på det sättet. Idag kom PM-resultaten från skatterätten. Jag är så himla nöjd med mitt resultat, jag blev så glad när jag såg min poäng att jag ville göra någon slags segerdans. Jag är inne i en ganska tung period just nu, så därför kändes det extra bra att faktiskt få lyckas med en PM som jag varken tyckte var särskilt rolig, intressant eller lätt (men som jag trots det la ner väldigt mycket tid på). Tråkigt nog verkar det inte vara så många som vill dela den glädjen med mig, utan istället vill de tjura över att de inte lyckades lika bra.

Delad glädje är inte alltid dubbel glädje. Ibland är det bättre att fira själv.


%d bloggare gillar detta: