Allt på en gång

Just nu händer det väldigt mycket i mitt liv. Förvaltningsrätten tar mycket tid, jag har fått nya, spännande arbetsuppgifter och tillstånd att arbeta hemifrån, efter en lång och kall vinter har jag massor med överskottsenergi som jag måste få utlopp för i stallet och till på köpet läser jag en extra kurs i statsvetenskap. Tiden räcker därför inte riktigt till allt som jag vill göra, och då blir vissa saker lidande. Bloggen är en av dem.

Först hade jag tänkt ta tag i mitt bloggande igen i påsk, men sen kom jag på att jag ska åka ut till en liten stuga på landet där det inte finns någon ordentlig internetanslutning. Där gick den planen i stöpet. Men, då kom jag på att jag, precis som SVT under sommar och jul, kan köra lite repriser med hjälp av den fina funktionen som gör att man kan tidsinställa inlägg. Därför har jag suttit och bläddrat igenom arkivet och hittat fem inlägg som står ut lite från mängden (i alla fall i mitt tycke). Dessa kommer att komma upp här med start på självaste skärtorsdagen. Så nu vet ni att ni har något att se fram emot!

Annonser

Tentatips

Under juristlinjens nio terminer får man skriva ett antal tentor. När jag räknade efter idag så kom jag fram till att jag skrivit inte mindre än 15 stycken hittills, så jag anser mig börja få en viss erfarenhet av just tentaskrivande och hur man går tillväga för att skriva en så bra tenta som möjligt.

Såhär skriver man tentor på mitt sätt:

  1. Börja med att skumma igenom alla frågor och anteckna det som du rent spontant kommer att tänka på. Ofta är det riktigt bra saker som ploppar upp i huvudet, och skriver man inte ner dem kan det bli svårt att komma på vad det egentligen var som man tänkte på.
  2. Ta den lättaste frågan först! Jag tycker att det är väldigt skönt att börja med den lättaste frågan, det blir en mjukstart på tentan (och en chans att plocka förhållandevis lätta poäng).
  3. Läs igenom frågan som du ska svara på supernoga! Verkligen, notera alla detaljer som kan bli viktiga för svaret. Jag hinner aldrig skriva rent mina svar, så det är viktigt att allt blir rätt från början.
  4. Försök att göra en minidisposition för hur du ska lägga upp svaret så att det flyter på bra. Fundera på vad du ska skriva först och var alla detaljer ska fogas in.
  5. När jag svarar på frågan brukar jag göra så att jag börjar med att redogöra för den lagtext och ev. praxis som är tillämplig i det aktuella fallet för att sedan applicera det på förutsättningarna i frågan. Jag tycker att det visar på ett tydligt sätt att man har förstått vad frågan handlar om och hur man ska tillämpa aktuella regler i det enskilda fallet.

Till sist, kanske det viktigaste tipset av alla. Ta det lugnt! Stressa inte upp dig för att frågorna är kluriga, utan gå igenom dem lugnt och metodiskt. Oftare än vad man tror så kan man faktiskt resonera sig fram till ett svar som, även om det inte är helt rätt, ändå ger flera poäng. Juridik på grundnivån på universitetet handlar inte om att alltid komma fram till helt rätt svar, utan man kan plocka många poäng på att resonera fram och tillbaka.

Som sista utväg när man absolut inte har någon som helst aning om hur man ska argumentera för sin lösning så kan man alltid antingen hänvisa till lagens syfte. Vet man inte vad lagens syfte är (för att man har hoppat över den tråkiga inlednings- och historikdelen i början av böckerna) fungerar det oftast med att ta stöd i antingen rättssäkerheten eller samhällsekonomin. Sådana resonemang brukar gå hem hos examinatorerna.


Vem är myndigheten?

Förvaltningsrätt handlar till stor del om myndigheter. Myndigheterna ska handlägga ärenden och fatta beslut i många vitt skilda frågor, myndigheter ska i vissa fall vara part i domstol, myndigheter ska utöva tillsyn, myndigheter ska kommunicera med enskilda o.s.v. Våra myndigheter ska alltså göra en hel massa saker.

 

Nu till en väldigt viktig fråga: vem är myndigheten egentligen? Kan en tjänsteman anses vara myndigheten? I så fall, kan vilken tjänsteman som helst vara myndigheten, eller är det bara en viss typ av tjänstemän som kan vara myndigheten i vissa typer av ärenden? Och i så fall – vilken sorts tjänstemän är myndigheten i en viss typ av ärende?

 

Kort sagt, en viktig fråga som jag hoppas få svar på inom en mycket snar framtid.


Förvaltningen och språket

”Myndigheten skall stäva efter att uttrycka sig lättbegripligt.”

 

Så stadgar förvaltningslagens (1986:233) sjunde paragrafs tredje mening. De svenska myndigheterna (och därmed tjänstemännen som arbetar där) har alltså en lagstadgad skyldighet att så långt det är möjligt försöka använda sig av ett språk som ”vanliga” människor förstår. Att risken för missförstånd blir så liten som möjligt är oerhört viktigt, inte minst för att enskilda ska kunna tillvarata sina rättigheter.

 

Det är dock inte alltid så lätt att använda ett ”normalt” språk. Förra veckan jobbade jag med en skrivuppgift i statsvetenskap, och kom hela tiden på mig själv med att skriva på ”juridiska”. Den största utmaningen för mig var faktiskt att anpassa språket efter uppgiften, inte att komma på vad jag skulle skriva. Jag har därför full förståelse för att det kan vara svårt att hitta ”vanliga” ord som förmedlar det man vill ha sagt på ett lika bra sätt som det krångliga, svårförstådda  juridiska ordet, men jurister i allmänhet och tjänstemän på myndigheter i synnerhet behöver bli bättre på att använda ett mer lättillgängligt språk. En stor del av misstron mot jurister och myndigheter tror jag bottnar i att språket många gånger är högtravande och invecklat, ”vanliga” människor förstår helt enkelt inte vad vi egentligen menar.

 

Språket är juristens viktigaste verktyg, men verktyg kan utvecklas och göras lättare att använda. Ett led i detta arbete, att modernisera språkbruket, är Statsrådsberedningens Svarta lista, som är en förteckning över svåra ord och uttryck som i många fall kan undvikas. Även om listan är avsedd att användas i lagstiftningsarbetet så tror jag att den kan användas av fler än bara lagstiftaren. Även jurister och tjänstemän vid myndigheter skulle nog tjäna på att titta igenom ordlistan och fundera på om de eventuellt kan göra en insats i arbetet med att göra det juridiska språkbruket lite mera lättillgängligt för allmänheten. Dessutom skulle listan med fördel kunna användas som ett slags lexikon av enskilda som inte riktigt förstår vad vissa ord eller begrepp betyder.


Om avtal

För ett tag sedan fick jag en väldigt, väldigt gammal bok av en granne som städat på en vind. Boken heter ”Advokaten. Juridisk rådgifvare och formulärbok” och är tryckt 1917. Som de av er som studerar eller arbetar med juridik vet är vår avtalslag från 1915, vilket gör den två år äldre än boken som jag just nu har i knät. Avtalslagen finns därför omnämnd i denna bok, under rubriken ”Om avtal”. Är det inte ganska häftigt att vi än idag tillämpar samma lag som juristerna gjorde 1917? Det tycker i alla fall jag.


Ytterst är det vi som är ansvariga

Den offentliga makten ska utövas under lagarna. Så stadgas det i regeringsformens, vår viktigaste grundlags, inledande paragraf. Den offentliga makten utövas vid våra myndigheter (t.ex. vid Försäkringskassan). Detta innebär att då tjänstemännen vid olika myndigheter fattar sina beslut så måste de följa den lagstiftning som finns på området. Bara för att lagen leder till ett orimlig resultat så kan tjänstemän på Försäkringskassan inte sätta sig över lagen och fatta egna beslut. Det svenska folket har nämligen, i och med regeringsformen, ett berättigat krav på att makten ska utövas i enlighet med lagarna, vilket man inte på ett rättssäkert sätt kan frångå i enskilda situationer.

 

Den offentliga makten utgår från folket. Även detta stadgar regeringsformen. Det är folket, alltså de röstberättigade i Sverige, som väljer den lagstiftande församlingen och den lagstiftande församlingen stiftar de lagar som makten ska utövas under. Indirekt är det folket som avgör vilka lagar som ska stiftas och hur de ska se ut (att folket i praktiken kanske inte har så stort inflytande över hur lagarna till sist utformas är en annan sak, men i teorin så är det folket som utformar lagarna). Indirekt är det alltså vi, som röstat i riksdagsvalet, som har bestämt i vilka fall sjukersättning ska beviljas.

 

Detta är det juridiska perspektivet på den situation som Steve Dahlin beskriver i sin debattartikel. Eftersom han är tjänsteman vid Försäkringskassan måste han tillämpa de regler som finns (gör han inte det kan han göra sig skyldig till en brottslig handling) fastän det leder till omänskliga resultat. Ansvaret för den man som kanske, hemska tanke, valde att ta sitt liv ligger inte hos Steve eller andra handläggare hos Försäkringskassan. Ytterst ligger ansvaret hos riksdagen, och hos oss, folket som väljer riksdag.  Det är vi som måste påverka våra valda ledamöter så att lagen ändras. Gör vi inte det måste Steve och hans kollegor fortsätta att tillämpa lagen på ett sätt som leder till omänskliga och orimliga resultat.


Kort och koncist

Under min tid på juristlinjen har jag hunnit skriva ett antal PM. I en instruktion till varje PM ges alltid några allmänna råd om vad man ska tänka på när man skriver. Ett återkommande råd är att inte använda sig av för långa meningar eftersom det då kan bli väldigt jobbigt att läsa. Man ska alltså inte skriva på detta sätt:

”I vad mån personlig medverkan krävs framgår i regel av de för olika förvaltningsområden gällande specialförfattningarna, vilka även kan föreskriva, att myndigheten ytterst äger tillgripa tvångsmedel för att förmå den enskilde att medverka – så t.ex. stadgas i LVU 36 §, att barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att barnet inte kan skadas av att höras, i 32 §, att socialnämnden får besluta om läkarundersökning av den unge (jfr LVM 9 §, LPT 4-6 §§), och i 43 §, att polismyndighet skall lämna biträde för att bereda läkaren tillträde till den unges hem eller för att föra honom till läkarundersökning – men även om dylika specialbestämmelser saknas, är den som har ombud likväl skyldig att medverka personligen, ‘om myndigheten begär det’ (FL 9 § 1 st.).”

(Alf Bohlin och Wiweka Warnling-Nerep, Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan, 2007, s. 89.)

Denna citerade mening är 141 ord lång och upptar en tredjedels sida i boken. Det måste ju vara något av ett svenskt rekord.


%d bloggare gillar detta: