Förvaltningen och språket

”Myndigheten skall stäva efter att uttrycka sig lättbegripligt.”

 

Så stadgar förvaltningslagens (1986:233) sjunde paragrafs tredje mening. De svenska myndigheterna (och därmed tjänstemännen som arbetar där) har alltså en lagstadgad skyldighet att så långt det är möjligt försöka använda sig av ett språk som ”vanliga” människor förstår. Att risken för missförstånd blir så liten som möjligt är oerhört viktigt, inte minst för att enskilda ska kunna tillvarata sina rättigheter.

 

Det är dock inte alltid så lätt att använda ett ”normalt” språk. Förra veckan jobbade jag med en skrivuppgift i statsvetenskap, och kom hela tiden på mig själv med att skriva på ”juridiska”. Den största utmaningen för mig var faktiskt att anpassa språket efter uppgiften, inte att komma på vad jag skulle skriva. Jag har därför full förståelse för att det kan vara svårt att hitta ”vanliga” ord som förmedlar det man vill ha sagt på ett lika bra sätt som det krångliga, svårförstådda  juridiska ordet, men jurister i allmänhet och tjänstemän på myndigheter i synnerhet behöver bli bättre på att använda ett mer lättillgängligt språk. En stor del av misstron mot jurister och myndigheter tror jag bottnar i att språket många gånger är högtravande och invecklat, ”vanliga” människor förstår helt enkelt inte vad vi egentligen menar.

 

Språket är juristens viktigaste verktyg, men verktyg kan utvecklas och göras lättare att använda. Ett led i detta arbete, att modernisera språkbruket, är Statsrådsberedningens Svarta lista, som är en förteckning över svåra ord och uttryck som i många fall kan undvikas. Även om listan är avsedd att användas i lagstiftningsarbetet så tror jag att den kan användas av fler än bara lagstiftaren. Även jurister och tjänstemän vid myndigheter skulle nog tjäna på att titta igenom ordlistan och fundera på om de eventuellt kan göra en insats i arbetet med att göra det juridiska språkbruket lite mera lättillgängligt för allmänheten. Dessutom skulle listan med fördel kunna användas som ett slags lexikon av enskilda som inte riktigt förstår vad vissa ord eller begrepp betyder.


Om avtal

För ett tag sedan fick jag en väldigt, väldigt gammal bok av en granne som städat på en vind. Boken heter ”Advokaten. Juridisk rådgifvare och formulärbok” och är tryckt 1917. Som de av er som studerar eller arbetar med juridik vet är vår avtalslag från 1915, vilket gör den två år äldre än boken som jag just nu har i knät. Avtalslagen finns därför omnämnd i denna bok, under rubriken ”Om avtal”. Är det inte ganska häftigt att vi än idag tillämpar samma lag som juristerna gjorde 1917? Det tycker i alla fall jag.


Ytterst är det vi som är ansvariga

Den offentliga makten ska utövas under lagarna. Så stadgas det i regeringsformens, vår viktigaste grundlags, inledande paragraf. Den offentliga makten utövas vid våra myndigheter (t.ex. vid Försäkringskassan). Detta innebär att då tjänstemännen vid olika myndigheter fattar sina beslut så måste de följa den lagstiftning som finns på området. Bara för att lagen leder till ett orimlig resultat så kan tjänstemän på Försäkringskassan inte sätta sig över lagen och fatta egna beslut. Det svenska folket har nämligen, i och med regeringsformen, ett berättigat krav på att makten ska utövas i enlighet med lagarna, vilket man inte på ett rättssäkert sätt kan frångå i enskilda situationer.

 

Den offentliga makten utgår från folket. Även detta stadgar regeringsformen. Det är folket, alltså de röstberättigade i Sverige, som väljer den lagstiftande församlingen och den lagstiftande församlingen stiftar de lagar som makten ska utövas under. Indirekt är det folket som avgör vilka lagar som ska stiftas och hur de ska se ut (att folket i praktiken kanske inte har så stort inflytande över hur lagarna till sist utformas är en annan sak, men i teorin så är det folket som utformar lagarna). Indirekt är det alltså vi, som röstat i riksdagsvalet, som har bestämt i vilka fall sjukersättning ska beviljas.

 

Detta är det juridiska perspektivet på den situation som Steve Dahlin beskriver i sin debattartikel. Eftersom han är tjänsteman vid Försäkringskassan måste han tillämpa de regler som finns (gör han inte det kan han göra sig skyldig till en brottslig handling) fastän det leder till omänskliga resultat. Ansvaret för den man som kanske, hemska tanke, valde att ta sitt liv ligger inte hos Steve eller andra handläggare hos Försäkringskassan. Ytterst ligger ansvaret hos riksdagen, och hos oss, folket som väljer riksdag.  Det är vi som måste påverka våra valda ledamöter så att lagen ändras. Gör vi inte det måste Steve och hans kollegor fortsätta att tillämpa lagen på ett sätt som leder till omänskliga och orimliga resultat.


Kort och koncist

Under min tid på juristlinjen har jag hunnit skriva ett antal PM. I en instruktion till varje PM ges alltid några allmänna råd om vad man ska tänka på när man skriver. Ett återkommande råd är att inte använda sig av för långa meningar eftersom det då kan bli väldigt jobbigt att läsa. Man ska alltså inte skriva på detta sätt:

”I vad mån personlig medverkan krävs framgår i regel av de för olika förvaltningsområden gällande specialförfattningarna, vilka även kan föreskriva, att myndigheten ytterst äger tillgripa tvångsmedel för att förmå den enskilde att medverka – så t.ex. stadgas i LVU 36 §, att barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att barnet inte kan skadas av att höras, i 32 §, att socialnämnden får besluta om läkarundersökning av den unge (jfr LVM 9 §, LPT 4-6 §§), och i 43 §, att polismyndighet skall lämna biträde för att bereda läkaren tillträde till den unges hem eller för att föra honom till läkarundersökning – men även om dylika specialbestämmelser saknas, är den som har ombud likväl skyldig att medverka personligen, ‘om myndigheten begär det’ (FL 9 § 1 st.).”

(Alf Bohlin och Wiweka Warnling-Nerep, Förvaltningsrättens grunder, andra upplagan, 2007, s. 89.)

Denna citerade mening är 141 ord lång och upptar en tredjedels sida i boken. Det måste ju vara något av ett svenskt rekord.


Du vet att du läst för mycket skatterätt när…

Idag har jag jobbat hela dagen. Framåt eftermiddagen är det inte så ovanligt att man börjar bli lite trött (särskilt inte om man som jag haft en ganska hektisk förmiddag), och därmed inte heller så ovanligt att man tar sig en kaffekopp och, i mitt fall, två kardemummaskorpor för att försöka höja energinivån lite.

 

Vad jag däremot tror är något ovanligare är att, som jag, skicka ett sms till en studiekamrat medan man sitter och mumsar på skorporna med budskapet att man just nu sitter och avnjuter icke-skattepliktiga personalvårdsförmåner. Faktum är att jag tror att det är ytterst ovanligt, och att de flesta skulle se sig om efter numret till närmaste psyk-mottagning om de fick ett sådant sms.

 

(För er som undrar blev dock inte min vän särskilt orolig för min psykiska hälsa utan svarade istället ”Jaha, så du sitter och fikar på betald arbetstid.” Så var det med den saken.)


Vilka stackare kommer att överge drömmen om affärsjuridik för förvaltningsrätt?

Idag var jag på min första riktigt föreläsning i förvaltningsrätt (ja, valde jag att leka jurist och jobba istället för att gå på föreläsning). Oftast så försöker föreläsarna verkligen lyfta fram hur viktigt just deras ämne är. Den professor som höll föreläsningen i förmiddags gjorde det genom att säga att 80 % av alla jurister jobbar med förvaltningsrätt. Precis som han sa en minut senare så tittade alla i föreläsningssalen på varandra och undrade vilka stackare som kommer att behöva jobba med förvaltningsrätt i framtiden. Alla vet ju att affärsjuridik is the shit.

 

Som troligtvis de flesta vet redan så håller jag inte med om det. Personligen skulle jag mycket hellre jobba med förvaltningsrätt än affärsjuridik (en dröm skulle vara att få jobba på UD, och det inkluderar förvaltningsrätt), men sen så tillhör jag ju den lilla grupp jur studs som inte började läsa juristlinjen på Stockholms Universitet med målet att få jobb på Mannheimer Swartling eller Vinge.

 

 


Nya kurser

Idag mjukstartade förvaltningsrätten med en föreläsning på ca 35 minuter (vilket är ganska lagom om ni frågar mig). Trots att jag inte var så superpepp på förvaltningsrätten (har fått höra att den är både tung, tråkig och krånglig) så verkar det ändå kunna bli en ganska bra vår. Efter 55 sidor i första boken har det fortfarande inte blivit så väldigt krångligt och faktum är att det verkar ganska intressant. Förhoppningsvis kommer det kännas så även fortsättningsvis.

 

Det var inte bara förvaltningsrätten som började idag, utan även den distanskurs i internationell politik som jag tänkte roa mig med i vår. Eller, började och började. Idag registrerade jag mig i alla fall och fick tillgång till instuderingsfrågor (lyx!) och den första föreläsningen (om man nu kan kalla 12 power point-slides för en föreläsning), så nu har jag en riktigt bra anledning att börja gräva ner mig i kurslitteraturen.

 

Det här ser ut att bli en riktigt trevlig vår!


En riktigt, riktigt bra helg

Jag har haft en helt perfekt helg. Eftersom jag lämnade förvaltningsböckerna hemma hos mig och åkte hem till föräldrarna har jag inte kunnat läsa en sida, vilket nog har varit väldigt bra för mig. Nu är huvudet helt rensat och jag är superpepp på att sätta igång med förvaltningsrätten. Och vet ni, nu är det bara förvaltningsrätten och fyra kurser till kvar av den obligatoriska delen av juristlinjen!


Jag vet

Jag har lärt känna mig själv ganska bra vid det här laget. Jag vet hur kämpigt det brukar kunna bli inför en tenta när jag har läst samma sak så länge och börjar tröttna på det. Jag vet hur mycket jag ser fram emot att börja med en ny kurs och nya frågeställningar. Jag vet hur mycket det kliar i fingrarna när jag får hem de nya böckerna. Och jag vet hur gärna jag vill börja läsa böckerna redan innan kursen har börjat.

 

Vad jag också vet är att jag egentligen behöver vara ledig de här få dagarna mellan skattetentan och introföreläsningen på förvaltningsrätten. Därför har jag provat en ny strategi den här gången: jag har åkt hem till mina föräldrar och lämnat böckerna hemma. Eftersom jag inte har några böcker att läsa så kan jag inte börja läsa redan nu, alltså är jag tvingad att vara ledig. Och faktum är att jag gillar det. Det är väldigt skönt att vara juridikledig, men jag tror inte att jag skulle klara av det alldeles för många dagar. Även om det är skönt att bara göra andra saker så ser jag väldigt mycket fram emot att få börja läsa förvaltningsrätt på måndag.


De fem kortaste timmarna i mitt liv

Igår upplevde jag nog de fem kortaste timmarna i mitt liv. Aldrig någonsin tidigare har fem timmar gått så fort. C2-tentan, som även den är fem timmar lång, kändes som en lat dag på stranden i jämförelse med de fem timmar som skatterättstentan tog att skriva. Innan tentan har jag om mina vänner pratat om hur lång tid fem timmar är egentligen, och att det knappast kan ta fem timmar att svara på tre frågor. Oj, så fel vi hade.


%d bloggare gillar detta: