Favorit i repris – Det var en gång ett fossil, en historiker och en tråkmåns

2009/10/15

I morgon har jag årets sista seminarium på förmiddagen och årets sista föreläsning på eftermiddagen. Nästa gång jag behöver infinna mig på universitetet är först den sjunde januari då det är dags för den sista undervisningen på C3:an före tentan.

Under de (nästan) tre terminer som jag avverkat hittills har jag haft en hel del föreläsningar med flertalet olika föreläsare. Den stora merparten av dem har varit duktiga på det de gör, vilket har gjort det både lärorikt och trevlig att lyssna på dem, medan vissa kanske borde försöka få andra arbetsuppgifter eftersom storföreläsningar nog inte riktigt är deras grej. Efter alla dessa föreläsningar har jag börjat urskilja ett mönster bland föreläsarna, de flesta verar vara stöpta i någon utav följande former.

§  Fossilet. Kvarleva från svunna tider som säkerligen har traskat omkring i Juridicums korridorer sedan avtalslagens tillkomst år 1915. Ingen vet egentligen varför de är kvar, dem själva inberäknat. Tycker att allt var bättre förr och är emot modernisering av lagarna (varför ändra ett vinnande koncept liksom?). Vägrar envist att använda Power Point-presentationer för att förenkla för studenterna eftersom datorn är en hemsk modernitet som vi skulle klara oss lika bra utan. Ses ofta tillsammans med historikern bläddrandes i lagböcker från 1800-talet.

§  Historikern. Ägnar åtminstone första timmen av en tvåtimmarsföreläsning till att förklara den historiska bakgrunden till ämnet som ska behandlas. Jämför gärna med den historiska utvecklingen i andra länder och anser att kursen i rättshistoria är den viktigaste på hela utbildningen och därför borde omfatta 30 hp. Minst.

§  Klämkäcka energiknippen. Detta är ofta en kvinna i medelåldern som förtvivlat försöker framstå som ung och levande och som vill att alla ska tycka att just hennes ämne är det roligaste i hela världen. Hon gestikulerar vilt och förflyttar sig över hela hörsalen medan hon pratar, eftersom det är enda sättet för henne att få utlopp för sin energi.

§  Lagtextnissen. Minst hälften av föreläsningstiden ägnar lagtextnissen åt att, just det, läsa lagtext. Eftersom lagtextnissen har sitt arbetsrum vägg i vägg med historikern så ägnas en stor del av den andra halvan av tiden åt att berätta historian bakom just lästa lagtext. Eller att förklara paragrafens innehåll genom att läsa lagtexten en gång till.

§  Pajasen. Har ofta föreläsning i det tråkigaste av tråkiga ämnen, och måste, för att hålla sig själv vaken, ta alla tillfällen i akt att dra en rolig historia eller berätta en knasigt exempel. Tyvärr är det oftast bara föreläsaren själv som skrattar för att det är roligt eftersom det som han berättar ofta inte är roligt utan bara ett exempel på dålig juristhumor.

§  Sagoberättaren. De klämkäcka energiknippenas motsats. En lugn och trygg person som med inlevelse lotsar studenterna genom föreläsningen likt en saga. Först introduceras ämnet, sedan byggs handlingen och konflikter upp och vilka får sin lösning i slutet, tillsammans med en trevlig liten sensmoral som man kan ta med sig till tentan.

 §  Tråkmånsar. Släpar sig in i föreläsningssalen minuten innan föreläsningen är tänkt att börja och talar monotont och utan uppehåll i exakt 45 minuter, då det bryts för rast. Fortsätter efter exakt 15 minuters paus i 45 minuter till i samma stil och märker inte ens att hälften av studenterna aldrig kom tillbaka efter rasten, och att hälften av de kvarvarande studenterna sitter och sover under föreläsningen.

 §  X2000. Likt en stormvind drar denna föreläsare in i hörsalen och sätter upp ett högt tempo redan från början. De stackars studenterna får kramp i handleden efter en kvart av höghastighetsantecknande men hinner ändå inte ens skriva av stödorden på Power Pointen. Slutar gärna en kvar före utsatt tid, vilket studenterna är mycket tacksamma för då de är lika utmattade som efter ett maratonlopp. Umgås oftast med något klämkäckt energiknippe eftersom ingen annan orkar hänga med i hans tempo.